Friday, June 1, 2007

HISTORY MAY BE FOR HEROES

men jag är ingen hjälte.

Hjältebloggen är från och med nu historia.

The End.

Monday, May 21, 2007

Jag jobbar med daaata

Is it possible that when today's teenagers enter the workforce -- and become tomorrow's historians, politicians and Pentagon war fighters -- that they'll have reclaimed the ability to think counterfactually? Will all those years of gaming have trained them to imagine the many different ways a crisis can evolve?
Frågar sig Wired.

Niall Ferguson, supertjärnehistorikern, har bara gott att säga om hur nyttiga dataspel är för historiker. Det har han upptäckt efter att ha spelat Making History, ett krigsspel som bygger på historiskt grundade scenarier.
As he played it, he realized the game was good -- so good, in fact, that it forced him to rethink some of his long-cherished theories. For example, he'd often argued that World War II could have been prevented if Britain had confronted Germany over its invasion of Czechoslovakia in 1938. France would have joined with Britain, he figured, pinching Germany between their combined might and that of the Russian army. "Germany wasn't ready for war, and they would have been defeated," he figured. "War in 1938 would have been better than war in 1942."

But when he ran the simulation in Making History, everything fell to pieces. The French defected, leaving Britain's expeditionary force to fly solo -- and get crushed by Germany. His theory, as it turns out, didn't hold water. He hadn't realized that a 1938 attack would not leave Britain enough time to build the diplomatic case with France.
[...]
Ferguson discovered something that fans of war-strategy and civilization-building "god" games have realized for years: Games are a superb vehicle for thinking deeply about complex systems. After you've spent months pondering the intricacies of the weapons markets in Eve Online, or the mysteries of troop placement in Company of Heroes, you develop a Mandlebrotian appreciation of chaos dynamics -- how a single change can take a stable situation and sent it spiraling all to hell, or vice versa.

Though Ferguson couldn't figure out how to make his 1938 scenario work, there was a better expert who could: His 13-year-old son, who was a whiz at strategy games. Rather than rush out to attack Germany, his son carefully set up robust trade agreements with France first to make sure the country felt diplomatically obligated to go along with the fight. Presto: France fought, and Germany fell.
Ferguson är så imponerad att han nu ska vara med och bygga en uppföljare, som ska handla om kriget i Irak.

Tjohoo! Krigsdataspel är vår framtid!

Som om historia inte var grabbigt nog ändå.

Sunday, May 13, 2007

Om att dö i fel ordning

Den här skribenten har inte mycket till över för den avgående brittiska premiärministern
History will judge him, says Blair. And so it will, but not before everybody else has. And it's remarkable how for Blair history is always something in the future. If he had a little knowledge of past history, he might have avoided his greatest error. This is a man for whom the Ottoman Empire is something to do with sofa government.
Och så klämmer han till med ett fantastiskt Bealtescitat: "[De roliga Labourpolitikerna] Robin Cook, Donald Dewar and Mo Mowlam; all now gone, leading me to believe that, as someone once said of the Beatles, Labour are dying in the wrong order."

Thursday, May 10, 2007

Vem sa att historien inte var samhällsnyttig?

The Telegraph berättar att "Multi-racial Britain should unite behind a clear expression of the "British story" - enligt Jack Straw.

Det är alltså så bizzart när historien så uppenbart ska användas för att glorifiera nationalstaten på det sätt som Labour hot-shoten Straw förespråkar. Han menar att Storbritannien ska imitera USA:
"We should do the same, bringing out the freedom that lies at the heart of the story," Mr Straw writes in The World Today, journal of Chatham House, the foreign affairs think-tank.

"That means freedom through the narrative of the Magna Carta, the Civil War, the Bill of Rights, through Adam Smith and the Scottish enlightenment, the fight for votes, for the emancipation of Catholics and non-conformists, of women and of the black community, the Second World War, the fight after that for rights for minority groups, the fight now against unbridled terror."

Mr Straw says that growing integration increases the need for a national story of identity, one that should be expressed through the "core values of democracy: freedom, fairness, tolerance and plurality, for all to subscribe to".
Är det liksom inte så uppenbart att det är ett godtyckligt urval? Hur kan man berätta om kvinnornas och de svartas strid för rättigheter som en del av "historiens kärna", utan att det de stred emot - de som INTE ville ge dem rättigheter - INTE blir en del av samma historias kärna? Hur blir "the emancipation of Catholics" en central del av Den Brittiska Historien om "The Terrible Oppression of Catholics" aldrig varit det? Det är som att berätta historien ur ett marxistiskt perspektiv utan att ta med bourgeoisin - bara för att man tycker mer om arbetarna.

"[I]t does not require individuals to give up distinctive cultural attributes, such as their religion," förklarar Straw, men "To be a British citizen, fully playing your part in British society, you must subscribe to that." Och det var precis så man tyckte när man skrev Magna Carta på 1200-talet. Och i det var precis det man gjorde i de koloniala koncentrationslägren i Kenya på 50-talet.

Thursday, May 3, 2007

Någon slags historia är det väl?

BBC har listat kandidaterna till de sämsta popstroferna någonsin. Min favorit är nog nr 4. Så enkel i sin idioti.

1. ABC - That Was Then But This is Now
More sacrifices than an Aztec priest
Standing here straining at that leash
All fall down, can't complain, mustn't grumble
Help yourself to another piece of apple crumble

2. Snap - Rhythm is a Dancer
I'm as serious as cancer when I say rhythm is a dancer

3. Human League - The Lebanon
Before he leaves the camp he stops
He scans the world outside
And where there used to be some shops
Is where the snipers sometimes hide

4. Razorlight - Somewhere Else
And I met a girl
She asked me her name
I told her what it was

5. Duran Duran - Is There Something I Should Know?
And fiery demons all dance when you walk through that door
Don't say you're easy on me
You're about as easy as a nuclear war

6. Oasis - Champagne Supernova
Slowly walking down the hall
Faster than a cannonball
Where were you while we were getting high?

7. Des'ree - Life
I don't want to see a ghost
It's the sight that I fear most
I'd rather have a piece of toast
Watch the evening news

8. Black Sabbath - War Pigs
Generals gathered in their masses
Just like witches at black masses

9. Toto - Africa
The wild dogs cry out in the night
As they grow restless longing for some solitary company
I know that I must do what's right
Sure as Killimanjaro rises like Olympus over the Serengheti

10. U2 - Elevation
I've got no self-control
Been living like a mole now, going down
Excavation
High and high in the sky
You make me feel like I can fly, so high
Elevation

Kan 4 timmar av dansande vargar ha fel?

Jag vet inte om han har rätt eller inte, men den här historikern, som går emot anspråken som Iroquois Indianerna ("the Six Nation natives") gör på vissa landområden i Caledonia i Canada, kan räkna med en jävla massa skit från ursprungsbefolkningkramande New Ageare världen över.
It's time for the politically incorrect truth to be told. In short, the Six Nations have no legal rights to the lands in question, and have had none for over a century.
[...]
The first myth is that the Six Nations Indians have a valid aboriginal claim to the subject lands, and the second myth is that the Six Nations were the aboriginal occupants of these lands at the time of first contact with European explorers, traders and colonizers.
[...]
As for moral obligations, a review of the history of the Six Nations Indians indicates that they are not innocent victims of land robbery by European colonizers, but are instead themselves the culprits who terrorized, conquered, and displaced many other Indian tribes whose lands and resources they sought to control.
Och smaka på det här från samma penna:
Thomas S. Abler of the University of Waterloo commented, in an article published in the journal Ethnohistory in 1980, upon “the contemporary Native political movement’s attempt to sanitize (remove all blemishes . . . ) from the aboriginal past.” He noted that numerous scholars had written of Iroquoian cannibalism in the past, and there is “no point in suppressing these facts . . . it is dishonest to consider Iroquoian torture and cannibalism without recognition of its cruelty.”

And cruel it was. Professor Barbara Graymont describes, in The Iroquois in the American Revolution, Iroquoian torture as “the most horribly excruciating death imaginable,” followed by cannibalism
[...]
It is out of respect for the many persons who suffered the terrifying experience of an Iroquoian torture that I risk my own safety today by recounting this history.

Men vanudå? Är inte Indianerna the good guys?

Och inte kan väl dom hota någons säkerhet?

Va?

Wednesday, May 2, 2007

Politiken & Djurens gård(ag)

Det här är en blivande klassiker i svensk politisk historia. Jag kan höra forskarna saxa sig svettiga. Igår skrev moderaternas partisekreterare en hyllning till 1:a maj i Expressen:
I dag samlas arbetarrörelsen i Sverige. Alla som dagligen går till sina arbeten har chansen att gemensamt manifestera styrka och solidaritet. Men också ge utlopp för missnöje och krav på förbättring, precis som vi svenskar har gjort varje första maj i snart 120 år. Med all rätt. Den första demonstrationen hölls i Stockholm året 1890. Vädret var vackert och två talarstolar var uppställda på Gärdet för bland annat Hjalmar Branting och August Palm. Vi får hoppas på ett vackert väder även i år för det finns mycket att kämpa för på den svenska arbetsmarknaden.
Sällan har väl Orwells sedelärande saga Djurens gård framstått som så fantastsikt träffande. "Two legs good, four legs bad!" Är det inte så vi alltid sagt?

I bloody well hope not

British historian Robert Tombs said in a telephone interview from his office at Cambridge University:]
"There is an idea doing the rounds that Sarkozy is a kind of French Margaret Thatcher. But I don't think such a creature exists."

Monday, April 23, 2007

Mördaren och Medierna

The Guardian erbjöd ett intressant perspektiv på "America's first user-generated confession", Cho Seung-huis läskiga mördarfilm. Artikelförfattarna ser filmen som en vattendelare mellan nya och gamla media:
Cho - clearly proficient with technology - did not use YouTube to make his statement; he sent his material to the news networks... the immediate impact Cho achieved by going to an old media outlet was clear.

"It could end up being a significant moment," says Jay Rosen, a journalism professor... "The simple fact of people getting pictures and videos and giving it news organisations to run - that has now been institutionalised."
Och inte bara det, utan ögonvittnen blir allt mer instrumentella i nyhetsrapporteringen tack vare den nya tekniken:
NBC's exclusive was striking because, until Cho's footage came to light, much of the media response to the Blacksburg shootings had been to view it as a watershed for eyewitness reporting.

The shaky and brief images of police storming a university building, recorded by student Jamal Albarghouti on his mobile phone, had been a breakthrough. After filming the clip, Albarghouti sent it to CNN, which placed it online - where it was watched by millions - and quickly ran it on air. "We used to say that journalists write the first draft of history. Not so, not any longer," says Dan Gillmor, author of citizen journalism bible We The Media. "The people on the ground at these events write the first draft."
Det faktum att alla studenter satte inne med både information och informationsteknologi, gjorde därför att rollerna mellan gamla och nya medier blev omvända:
it was the mainstream outlets that flooded the campus in an attempt to tap the students: CNN, for example, sent 100 staffers to Blacksburg after the attacks occurred. Those who had written about events quickly became confused by the media storm that enveloped them. [...]

as the day wore on many journalists - including one from the Guardian - simply added comments saying "talk to me, please, here's my number". [...] Many students were evidently uncomfortable with the online attention. "You have reporters that will create a Facebook identity just to get students' contact information, or who will start an online memorial to get people posting for a story," complains Courtney Thomas, a campus journalist who is in her final year at the university. "It's just inappropriate."

The sheer volume of solicitations may have lifted the lid off one of the ugliest parts of journalism - and done so in public. But it also showed that, when the onus is on the eyewitness to contact the journalist, an inversion can occur. "I got the sense there was a role reversal," says student Kevin Tosh, whose inbox filled up with entreaties from journalists.
Frågan är då naturligtvis: vad är det egentligen de etablerade massmedierna kan erbjuda som vi själva i framtiden inte kan ta del av direkt via nätet?
With a wealth of first-hand material available to the public, what extra value can the established media bring? Is culling information from sites enough - and what lengths do you go to in order to verify that the information is genuine?... [W]hile the first instinct of reporters is to look for scoops and exclusive interviews, things become more complex when witnesses have already made their statements - unmediated, to the world, and not for glory.
Å ena sidan har vi alltså en direkt kanal från de inblandade, å den andra en professionell nyhetsförmedlare i TV-bolagen. Vittnen och sådana som säger sig vara vittnen kan visserligen "bara" vara ute efter pengar eller kändisskap när de erbjuder sina vittnesmål, medan bolagen visserligen "bara" vara kan ute efter dramatik och i förlängningen annonsintäckter när de söker sina scoop.

Spelet kan börja.

Historien kommer i fortsättningen bestå av många motsägelsefulla första utkast.

Utbildning ≠ Familjebildning

Buss Trelleborg-Växjö
Två killar ~25 pratar med varandra med skånskt uttal.

Kille 1: Du, visste du att Växjö egentligen
hette “Väg-sjö” innan?
Kille 2: Nej
Kille 1: Vill du inte veta varför då?
Kille 2: Okej.
Kille 1: Jo, för att för länge sedan brukade människor samlas för handel här på vintern, och när människor kom långväga ifrån, gick de över sjön. Därifrån kommer alltså “Väg-sjö”. Fattar du?
Kille 2: Alltså, fan mannen. Lova mig att du inte berättar den för någon brud du försöker ragga på, då kommer det gå åt pipan.

(Tjuvlyssnat)

Thursday, April 19, 2007

Leonardo Da Nostradamus©

(Tyvärr handlar denna blog om dåtiden och inte om den mycket mer lukrativa DaVinciFramtiden©. Därför kan jag inte hänvisa till den fantastiska sidan NostradamusOnline, där reklam görs för den inte alls spinoffbetitlade boken The Nostradamus Code (skriven av Dr Michael "By combining traditional analysis techniques with state of the art data mining algorithms, he is able to search the equivalent of the entire library of congress in less than ten minutes" DaVinci-Rathford).

Det är synd för att det är en DaVincigrym© sida.

(Däremot är det ju faktiskt av Da Vincihistoriskt© intresse att
In May 2005, members of the Italian National Library in Rome made an amazing discovery. Buried in their archives was an unknown manuscript written by the famed prophet Michel de Nostradame, or Nostradamus [pronounced: da vinci©](1503-1566). This manuscript was handed down to his son and later donated to Pope Urban VIII. It did not surface again until now, almost four hundred years later.
Helige Moses! Dra mig ända in i daVinciVassen©.)

Sunday, April 15, 2007

Lägg ner din apa

Historikern Andrew Roberts, som jag tidigare gjort mig lite lustig över, tycks vara allt annat än en lustig figur - enligt The New Republic.
In 2001, Roberts spoke to a dinner of the Springbok Club, a group that regards itself as a shadow white government of South Africa and calls for "the re-establishment of civilized European rule throughout the African continent." Founded by a former member of the neo-fascist National Front, the club flies the flag of apartheid South Africa at every meeting... Surrounded by nostalgists for this racist rule, Roberts, according to the club's website, "finished his speech by proposing a toast to the Springbok Club, which he said he considered the heir to previous imperial achievements."
Det riktigt läskiga är att karln tydligen vunnit president Bushs öra, även om hans historiska slutsatser är minst sagt öh... svårstödda.
For example, he has advised Bush to adopt "the whole idea of mass internment," saying: "I think it is the way the administration of Iraq should go." At his lunch with Bush, according to economist Irwin Stelzer, who was present, Roberts cited Ireland as a place where internment worked.

Every major historian of Ireland--across the political spectrum--says the opposite is the case. When internment was introduced in Northern Ireland in 1971, violence vastly increased--and it only fell when it was abolished. The decision by the British to grab Catholics on the flimsiest evidence and hold them without trial is universally regarded as the greatest recruiting gift the Irish Republican Army was ever handed. "Roberts has no track record as a historian of Ireland," says Brendan O'Leary of the University of Pennsylvania, an expert on both Ireland and counterinsurgency techniques. "If he did, he would know that there is a total historical consensus that internment was a catastrophe."

Roberts senaste bok heter A History of the English Speaking Peoples. Köp den för fan inte.

Tuesday, April 10, 2007

Soldattorp av guld

Det är ett fascinerande spektakel, det här med de brittiska soldaterna som arresterades av iransk militär förra veckan. Först så var alla britter oroliga för dem. Sedan, när de återvände, fick de skit för att de inte gjort mer motstånd. Och sedan, som grädden på moset, späddes den nationella förvirringen på av att de tog miljonbelopp i betalning för att tala om sina erfarenheter i media. Britterna vet inte vad de ska tycka. För det första kallas de för "hostages" i debatten, vilket ju är fel: iran krävde aldrig några pengar för att frige dem. Sedan vet folk liksom inte om det är soldaterna som är rötägg, eller om det är armén som är boven i dramat och soldaterna bara är offer, eller om det framförallt är Iranierna (därav "hostages") som ska belackas. Eller bör man kanske av gammal vana hänfalla till att visa avsky för Rupert Murdoch?

Ska man vara patriotisk eller kritisk? Och i så fall patriotisk genom att stötta... Individen (den enskilde soldatens rätt) eller Kollektivet (Det "Lurade" brittiska Folket). Den krigsnationalism som britterna av gammal vana är så bra på har liksom satts ur spel. The Guardian gör hursomhelst en intressant iakttagelse i sammanhanget.
It's important to understand the changed culture in which the modern military now operates. Many traditional military assumptions are unsustainable in a world in which service personnel are volunteers with human rights and mobile telephones. In many ways, this is a change to be welcomed: there is no way that first world war commanders could have sent a generation to be slaughtered on the Western Front if our great-grandfathers had been blogging each night from Picardy.
Det är just det. Tekniken är på individens sida. Och det är det som är utmaningen. Hur ska armén överleva i dagens högteknologiska, högindivudualistiska värld? Vore inte en smart lösning att den helt enkelt explicit tar på sig rollen som soldatmanager. I värvningskontraktet skriver man helt enkelt in en provisionsklausul. "Du krigar åt oss. När du kommer hem hjälper vi dig att sälja din historia för högstbjudande till media. För det tar vi 40% av det du tjänar. Så ju farligare uppdrag du är villig att åta dig i fält, desto rikare kommer du alltså att bli." Fråga inte så mycket vad du kan göra för ditt land, som vad ditt lands media kan göra för dig.

Tuesday, April 3, 2007

Ooo la-la-la-ladugård jag vill ha dig

Historian exposes the secret history of barns

Having grown up in rural Clermont County, Steve Gordon has fond childhood memories of playing in the hay in his family's barn.
[...]
Now a historian, a published authority on barn history and curator of Miami University's McGuffey Museum, Gordon will present "Purlins, Posts and Haymows: A Sneak Peek at Ohio's Historic Barns, 1790-1950" [...]

"Before coming to Miami, Steve served as the Survey and National Register Manager for the Ohio Historical Society. He has been particularly active in historic preservation throughout Ohio and has maintained a lifelong fascination with historic barns."

[...]

Because the construction of barns evolved alongside the advances of technology, Gordon said that its relatively easy to pinpoint a construction date for a barn.
Go Gordon!

Sunday, April 1, 2007

Framåt och utför!

Vad sägs om den här tesen? Caitlin Moran på The Times i Storbritannien har mentalt behövt omvärdera sin historiska orientering.
We were talking about America yesterday when a thought suddenly struck me: while we have always presumed that the US embodies our soon-to-come future... what if, instead, it actually represents our past, and everything we have progressed from? [...]

I say this because the latest hot news from the States, as reported in last week’s Times, suggests that the Americans are now actually looking to us for pointers to their future. Britain! Bad Teeth And Lard Land! Apparently, this season of American Idol... has taken on a distinctly British tinge.
Det som hänt är att en kampanj, votefortheworst.com, dragits igång för att rösta fram en medelmåtta till vinnare av den enorma talangtävlingen American Idol. Simon Cowell är så rädd för att kampanjen faktiskt ska lyckas att han hotat med att hoppa av programmet om det skulle ske.
So, to recap: in the States there is now a national campaign to vote for a loser, as a joke. This is, surely, the biggest outbreak of un-American behaviour since the McCarthy era. It’s positively British. This is the kind of thing we do. We, after all, pioneered the wry celebration of lacklustre or downright awful things...
Morans slutsats är djärv: jakten på det dåliga är betydligt mer avancerad än jakten på det som är excellent. Att upppskatta något förjävla dåligt har inget att göra med att man befinner sig i en kultur på dekis, utan är ett symptom på en kultur som har ett överskott på fulländning
Consider: in the 21st century, we can now, at any point, access any moment of artistic brilliance. Elvis’s Sun recordings. The Beatles working through early versions of Strawberry Fields Forever. The Muppets doing Ma Na Ma Na. Given this, then, it is, perhaps, understandable why we might, eventually, tire of things that are good. There are too many of them! You can get them as a polyphonic ringtone for £1! Good things are everywhere!

Things that are bad, on the other hand – genuinely awful, as upsetting as watching an orphanage burn to the ground on Christmas Eve while Santa struggles on the roof with a broken leg – are rare. [...]

Because while iTunes, YouTube and a thousand illegal download sites make acquiring a 1,000-strong playlist of undisputed genius an afternoon’s work, finding awful stuff is a great deal harder. Really awful records still have to be tracked down in dusty record shops. They never make the Top 75. They need, to be frank, the eye of a connoisseur.

Given this, it’s fair to say that, these days, it’s the bad stuff you’re into that defines you – and far more eloquently than the good stuff. It requires effort. It requires discipline. It requires, oddly, taste. Therefore, any American voting for the ridiculous, cheerful, doomed galoot Sanjaya Malakar to be the winner of 2007’s American Idol is, paradoxically, making the US a more culturally refined place. I think you know what I’m going to say: yes, I’ll vote for that.
Alltså: ju crappier kultur ni söker upp och framhäver, desto mer framtida och sofistikerade är ni. Framstegsberättelsen inverteras: den bekräftas men upphäver sig själv.

Så gör Sverige en tjänst: posta en kommentar på denna gudsförgätna blog redan idag.

Wednesday, March 28, 2007

Pete Stark & Gud-ity

Truthdig berättar att San Fransiscos representant i kongressen, Pete Stark, nyligen har brutit mot en av de viktigaste oskrivna reglerna i amerikansk politik: han "kom ut" som den första, själv-erkända icke-troende medlemmen i kongressen.
He became the first member of Congress to say publicly that he doesn’t believe in “a supreme being.” The next most powerful politician to identify himself as a “non-theist” in response to a question by the Secular Coalition for America was a school board president in Berkeley.

Some described Stark’s admission as “coming out of the closet.” Others rued the fact that God was not on his side. A spokesman for the Concerned Women for America unabashedly bashed him, saying that “a Christian worldview is proper for a politician to have.”

Not surprisingly, Stark has no ambitions for the presidency. In one of those endless polls surveying whether we are “ready for” a black, a woman, a Jew or others to be president, only 14 percent of Americans believe we’re ready for an atheist. What Stark has done, however, is open a fresh chapter in this year’s hefty book on presidential politics and religion.
Häftigt.

Typ som att svära i kyrkan, eller "Berömma Bush i TV" som det svenska uttrycket snarare borde vara.

Monday, March 26, 2007

Samuel Huntington & Dude-ity

I den nya Hollywood blockbustern 300 får vi se slaget vid Thermopyle, där 300 modiga spartaner ska ha besegrat den enorma övermäktiga perserarmén en gång i tiden. Låter det harmlöst? Knappast, tycker Asia Times
Portraying the past world in a contemporary language with the help of voiceovers in case we missed the message, the dramatic feature plunges into the midst of a violent battle that fully resonates with the contemporary discourses on "clashing civilizations".

More than pure entertainment, it is a movie that wants people to reflect on what they are seeing, by teaching a lesson or two about history, by eliciting sympathy for its exalted Spartan heroes and heroines standing up to the world's first superpower, the Achaemenid Persians.

Saturated with not-so-subtle Persianphobia, the movie calls for the interrogation of the political agenda behind it, at a time when Iran is constantly threatened with military invasion and "all options are on the table" in Washington. In Los Angeles, the cognitive assault has been raging for some time.
Bla bla bla... Känns det kulturkritiska, orientalismfixerade perspektivet sååå pk-90-tal (Expo, Dia Psalma, Svart eller Vitt med Thabo)? I så fall tipsar Siobhán (och tack för det!) om en alternativ ingång till att förstå filmen: den bildsköne Tims heterotrashiga analys på myspace:
It's about these 300 Greek dudes who stomp the sugar-coated shit out of like a million other dudes. I have a feeling that a lot of high school sports coaches are going to show this film to their teams before they play. Also, gay dudes and divorced women are going to use screen captures for computer wallpaper.
[...]
I can't spoil the plot because THANK GOD THERE ISN'T ONE. Just ass kicking that kicks ass that, while said ass is getting kicked, is kicking yet more ass that's hitting someone's balls with a hammer made of ice but the ice is frozen whiskey.
[...]
Basically, the Greek dudes are fighting these Persian dudes, but the director, who must have a dick made of three machine guns, does it all like a video game. The Greeks fight every death metal video from the last ten years. There's wave after wave of giants, freaks, ninjas, mutants, wizards, and a hunchback who looks like he's got Rosie O'Donnell on his back.
Men det finns en aspekt som drar ner betyget, även om det inte har att göra med filmiska stereotyper. Eller snarare, det har det - men i det här fallet bristen där av:
NOT SO GOOD THING:
DUDE NUDITY ("DUDE-ITY")

These are Greek times, when there were a lot of naked women around. And there are some naked women in this film, but almost every naked woman scene has a muscular dude giving the screen an ass picnic. Dude-ity is something directors put in their movies so people will think they're serious, I guess, and not just throwing in naked hotties.

Any directors reading this – IT'S OKAY TO JUST THROW IN NAKED HOTTIES.

Can't someone make a movie about naked Amazons and call it PAUSE BUTTON?
Men överlag så är det alltså helt klart en fantastiskt film
My final analysis is 300 the most ass-ruling movie I've seen this year, and will probably be the King of 2007 unless someone makes a movie where a pair of sentient boobs fights a werewolf.

Friday, March 23, 2007

Källsortering

Nu får det vara nog tyckte historiska institutionen på Middlebury College förra månaden, och förbjöd studenter att referera till / citera från Wikipedia, eftersom "[it] suffers inevitably from inaccuracies deriving in large measure from its unique manner of compilation." I The New York Times förklarade en professor att policyn skulle hjälpa studenter att "undvika konsekvenserna av en massa felaktigheter."

En av institutionens professorer menade dock att användandet av ett elektroniskt uppslagsverk varken är bättre eller sämre än att använda ett traditionellt, analogt: "What's at stake here isn't error. It's how we in the professional knowledge business greet our new overlords--the plain people of the Internet. Right now, we're lobbing fibs at them of just the kind the Internet is good at puncturing--and, indeed, of just the kind the losing side used the last time our civilization endured a revolution in the ownership of knowledge."

Som Wikipedias grundare själv påpekar, vore det väl synd och skam om studenter på collegenivå vitt och brett citerar uppslagsverk överhuvudtaget: man får väl hoppas att de använder lite mer djuplodande litteratur än så. Men frågan är intressant: hur ska vi förhålla oss till demokratiskt redovisad information i en traditionellt elitistisk genre? Är det inte större chans att en text kommer närmare sanningen om alla får bidra?
Nej, säger jag.
Men ändå. Teoretiskt är ju satsen tilltalande.
Varför stämmer den inte överens med verkligeheten?

Jävla verklighet.

Thursday, March 22, 2007

En överkryssad geting, typ.

Hurra!

Äntligen En Utlänning som uppmärksammar epoken då ärat vårt namn flög över jorden, STORMAKTSTIDEN. Och han är inte a) militärhistoriker, eller b) från en skitby bredvid nåt gammalt slagfält i Tyskland! Han är från bortom haven, han är Kubas representant i FNs Råd för Mänskliga Rättigheter, Rodolfo Reyes Rodriguez:
Vi har med bestörtning lyssnat till Kungariket Sveriges representant. Hans stridslystna och mästrande inlägg påminner om den svenska imperialismens alls icke ärorika dagar, som drabbade grannfolk med blod, tårar och kolonial underkastelse.
Fan också. Han sågade den.

Thursday, March 15, 2007

Slave our souls

I år firas på flera håll 200-års jubileet av slaveriets "avskaffande", ett begrepp inom citationstecken, med tanke på den i The Guardian berättigat ställda frågan
what, precisely, is it that we are all marking? Ministers and other public figures, along with newspapers (including the Guardian, sadly), have referred to 2007 as the bicentenary of the abolition of slavery. That is not so. Even to say that the slave trade (that is the trafficking in human beings as distinct from "slavery", which is the condition of being enslaved) was ended in 1807 is not strictly true: the act did not come into effect until 1808 and "the abominable traffick" was continued by Europeans and North Americans for decades afterwards. So, to be precise: 200 years ago the British parliament passed a bill to end trading in enslaved Africans using British ships. Before slavery was finally stamped out, somewhere between 10 million and 30 million Africans had been traded, transported or killed by Europeans in the Caribbean and the Americas.
Och vad är det egentligen vi ska få ut av att förhålla oss till detta historiska fenomen? Hur ska vi bete oss?
Some white people are hooked on guilt, and others are seeking to appropriate the bicentenary to promote the image of a benevolent Britain ridding the world of slavery. Some black people, meanwhile, are locked into seeing themselves in a state of victimhood. I am sure few people really enjoy these feelings, although they can masquerade as a source of comfort...
I LA Times, läggs ett iperspektiv på det hela som vore nästan otänkbar i den självmedvetet genomsekulariserade svenska debatten:
In our post-9/11 era, there's suspicion and antagonism toward religious belief, especially when it mixes with politics. Secularists such as Richard Dawkins and Sam Harris describe the beliefs of the faithful as a "delusion" and akin to "insanity." Wilberforce endured similar scorn. He was lampooned for his "damnable doctrine" and dismissed as a "treacherous fanatic."

Modern skeptics should remember that the great campaign against the international slave trade was not led by atheists. It was fought by people with deep Christian convictions about the dignity and freedom of every person made in the image of God.

This year, Britain is honoring Wilberforce's legacy with lectures and conferences. In the United States, the biographical film "Amazing Grace" opens in theaters Friday. Some will chafe at all the attention. Yet we face our own assaults on human rights — including the sexual trafficking of women and girls, genocidal violence in Sudan and the prison camps of North Korea.

Surely we need more of Wilberforce's brand of faith today, not less.
Det kan väl inte vara en felaktig slutsats?

Tuesday, March 13, 2007

Är Vi vi eller är Dom oss?

Tack Jerker för att du finns.
Och för att du tipsade om länken till den här fantastiska trailern till den italienska filmen "Svezia Inferno e Paradiso" från 1968.
Jämför sedan gärna med Sverigedemokraternas koncisa sammanfattning av svenskar
Om just svensk kultur
En sådan finns, även om den är svår att
avgränsa. Ett viktigt och påtagligt moment
är naturligtvis det svenska språket.
Andra moment är känslor, värderingar
och beteenden. Självbilder och
förväntningar på - liksom förståelse av
- varandra. Konkreta exempel (utan
rangordning eller anspråk på att vara
uttömmande):
- vi är ofta tystlåtna
- vi är ganska laglydiga
- vi väntar på vår tur i kön
- vi kommer i tid och håller ord
- vi har en känsla för demokrati
- vi kommer inte oanmälda på besök
- vi undviker offentliga känsloutbrott
- vi ogillar konflikter, söker gärna kom
promisser
- vi tror helst andra om gott, kan vara
naiva intill dumhet.


Vem har Rätt och vem har Fel?

Friday, March 9, 2007

Motberättelser

Jag har tidigare ondgjort mig över överjävlig reaktionär pop, men det betyder inte att jag därför nödvändigtvis okritiskt omhuldar genomtraditionell ungdomsrevolt. Revolution och historiska uppbrott i all ära: men det gäller att hitta nya ord och nya sätt att genomföra dem på. Annika Norlin (Hello Saferide, Säkert!) är helt fantastisk på sådant. Här är en bitter men ömsint uppgörelse med popens heliga ungdomsår, som tvärtemot Sandi Thoms larviga nostalgi ändå bryter upp och ifrågsätter normer. Den lär oss en grundläggande insikt om vad som behövs för God Historieskrivning: Gängse narrativ om Vem Som Är Offer, Vem Som Har Det Bra, När Man Är Som Lyckligast, är alla sociala konstruktioner, förgivettagna och inpräntade av slentrian och genomsnittstänkande. Individuella, enskilda personers livsberättelser följer sällan dessa mallar. Det är Säkert!
Varenda bok jag kunde komma över läste jag
Och jag spydde aldrig på kullen vid 4H-gården
Behövde aldrig ungdomsvården
Den enda som aldrig rökte
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Det lönar sig ju inte nåt
Jag var nog värd allt stryk som jag har fått

Den enda som inte tafsades på
Den enda det inte bråkades på
Den enda som hade en god relation till mor och far
Och jag grät mig till sömns efter alla dar
Och jag grät mig till sömns efter alla dar

De säger att det är kul att vara ung och fri
Fri från vaddå? Fri från plikter, ja tjena
Man skulle va horan, madonnan, smart och korkad på samma gång
Man skulle ha en kille med bil
Man skulle ha en silverring
Jag var inte ens kysst
Men jag visste vem jag var

Så jag grät mig till sömns efter alla dar
Så jag grät mig till sömns efter alla dar

Tack kära år som går,
Tack kära dagar som läker en paus mellan nu och då
Och en paus mellan dig och mig
Jag såg dig på stan igår
Du såg ledsnare ut än då
Jag skrattade mig till sömns

Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid

Thursday, March 8, 2007

Wednesday, March 7, 2007

Sanningen Är Underhållande. (yeah right)

Den eviga diskussionen om Historisk Underhållning på Film vs Riktig Historia har blossat upp på en av diskussionslistorna på historikernätveket H-Net.

Som vanligt när det gäller akademiker finns så klart en massa nyanserade å ena sidan... å andra sidan... men så finns det ju också dom styvnackade fascisterna, som den här sköna liraren från Harvard:

The question of "entertainment" versus "accurate historical portrayal" is not one of historians' making. It arises when film makers attempt to trade on the name of a famous historical person or event. By making a film titled "Elizabeth," for example, and having the lead actress depict Elizabeth I, the film maker is saying loud and clear "This film is about Elizabeth I." In that case, the film maker has a responsibility to honor the historical record. If the film maker expects to make money and receive accolades because he or she has announced the film in such a way that people coming to the film expect to see a film about a historical person or persons, then the film maker has taken their film beyond the "Oh, it's just entertainment" claim.
För att lösa problemet föreslår han därför en genial lösning:
If the film maker wants to make an entertaining film that does not need to meet standards of historical accuracy, then the film maker can invent a fictional ruler in a fictional country. A film like "The Prisoner of Zenda" is entertainment, pure and simple. A film like "Elizabeth," however, must be held to the standards of accurate historical portrayal. If the film maker is claiming he or she is making just an entertaining film that has no claims to historical accuracy, then why title it after one of the most famous monarchs in history?
Karln har tydligen aldrig reflekterat över att svårigheten ju ligger i att det är både spännande, konstnärligt givande, och fullständigt glasklart att genrer "verklighet" och "fiktion" blandas hela tiden. Eller att vi ju aldrig vet hur Elisabeth tänkte eller hur hon pratade, så om vi vill göra en film om henne, hur ska vi "honor the historical record" (denna högtravande fras!) om vi vill att hon ska öppna käften under filmens 90 minuter? Enligt hans resonemang måste ju redan Shakespeare ha begått oärliga översteg då han skrev sina "historiska" dramer om "riktiga" personer. Det enda han ville var att tjäna pengar på alla dessa stackars människor som gick och såg hans pjäser i tron om att de skulle få se objektiva rekonstruktioner av Riktiga Historiska Personer.

Karln har heller tydligen ingen koll alls på att han som Historiker är i minoritet i den biobesökande publiken, för han avslutar med det fullständigt verklighetsfientliga
Having said that, I also acknowledge that films need to be entertaining. But then I can't think of anything more entertaining than historical study. And I find that historically accurate films tend to be more entertaining than films that aren't, precisely because the film makers have done their homework. But then that may just reflect my bias.
Duuh.

Måtte jag ALDRIG hamna bredvid honom i en biosalong.

Eller bredvid honom alls.

Jag förbehåller mig rätten att alltid elitistiskt klanka ner på filmer för att dom är anakronistiska, ahistoriska, dåliga eller vafan som helst. Men jag kommer aldrig klandra konstnärer för att dom inte producerar Sanna Historiska Dokumentärer.

Tuesday, March 6, 2007

Is there such a thing?

Författaren Mark McKenna har skrivit en biografi över en av Australiens tydligen mest kända historiker, Manning Clark. I den har han uppdagat att en av de episoder i som Clark själv ofta omtalade som avgörande för hela sitt liv omöjligen kan ha ägt rum.

Clark lär nämligen ofta ha återkommit till upplevelsen av att ha anlänt till Bonn morgonen efter Kristallnatten. Han såg förödelsen med egna ögon, och upplevde alltså själv de direkta följderna av denna historiska händelse. Men, berättar McKenna i denna radiointervju,
He arrived on November 26. Kristallnacht was 16 days prior to that. So there's no question that he was not there. He was not there. He was in Oxford. And what I discovered was, through reading letters from Dymphna, his wife, that she was the one who witnessed the immediate aftermath of Kristallnacht and he was still in Oxford.
Mark Colvin, journalisten som intervjuar, ifrågasätter om Manning därför inte bör betraktas som "a fraud", men McKenna vill inte gå med på det. Diskussionen blir intressant:
MARK COLVIN: A lot of people when they think about a historian expect to be thinking about somebody who has a deep respect for the facts and doesn't allow the emotions to cloud those facts.

MARK MCKENNA: Well, the truth of Manning Clark is that the emotion is always involved with the facts. He doesn't divorce his emotion from whatever he writes, whether it's autobiography, whether it's history, whether it's fiction.

I mean, emotion and feeling is I think one of his great gifts to the writing of Australian history.

What I'm doing in this essay is to acknowledge and admit and tease out all of the circumstantial evidence that shows he was not there and the possible explanations for why he may or may not have remembered.

But I'm stopping short of saying Manning Clark is a fraud. I'm stopping short of saying he was consciously setting out to deceive.

MARK COLVIN: But if emotion is always in the way of the facts, then is he really a historian? Isn't he something else, maybe a novelist?

MARK MCKENNA: He's the historian artist. You know he's trying to do something with history…

MARK COLVIN: … Is there such a thing?

MARK MCKENNA: Yes, yes and many historians have tried to write with that vision of history in mind. I mean it's a 19th Century vision essentially. It's certainly not a late 20th Century one.

But Clark does try to keep to that ideal as a historian.

MARK COLVIN: But you are very critical for instance of his grasp of detail.

You say that it's just a maze or a minefield trying to track down his sources. When you track down his footnotes you just can't find where the quotes come from. I mean this is not something that's conducive to trust in an historian is it?

MARK MCKENNA: It's not conventional history as we would know it, no.


Alltså: antingen är man en konstnär som slarvar med detaljer eller så är man Historiker som visserligen håller sig till sanningen, men som knappast "försöker göra något med historien".

Pax att vara konstnären!

Sunday, March 4, 2007

Släkten är tydligen värst

Det har uppdagats att Mr Minority himself, Barack Obama, har slavägande anfäder på sin (vita) mammas sida. Han har tydligen inte brytt sig så mycket om upptäckten. Däremot reagerade den svarte civilrättskämpen pastor Al Sharpton mycket kraftigare då något liknande uppdagades om hans släkthistoria.
The civil rights campaigner, the Reverend Al Sharpton was stunned to discover his slave ancestors were owned by the late politician Strom Thurmond, who once ran for President on a staunchly racist segregationist platform. The pair might even be related. The news prompted Sharpton to issue a statement about his private agony at the revelation. 'Words cannot fully describe the feelings I had when I learned the awful truth. Not only I am the descendant of slaves, but my family had to endure the particular agony of being slaves to the Thurmonds.'
Det är intressant att det skulle betyda så mycket. Men om kraven på skadestånd från slavättlingar vinner gehör, så gör det ju verkligen skillnad. Sharpton skulle i teorin behöva betala skadestånd till sig själv om det vill sig riktigt illa. Eller?

Friday, March 2, 2007

Dra mig baklänges! (ända in i historiens fantastiska värld!)

Den här bloggaren i Hong Kong tycker verkligen att ALL historia är spännande.

I had such an interesting taxi driver last night. When he heard I was going up to the Peak, he asked me if I knew the story about Plantation Road. No, what? I said hoping for a good ghost story, but in fact it was an explanation of why Plantation Road got its name – amazingly enough, there was a plantation there. This was where the trees were planted which were used to transform the Peak from its original barren windswept rock into the verdant mass that it is today.
Tänk om han finge komma till Stockholm och jag kunde få berätta var "torget" fått sitt namn.

It's heresy versus history!

Och gissa vilken sida Fox News står på?


Och är det inte väldigt jobbigt att hålla med Fox News?

Thursday, February 22, 2007

"Space historian" ..."Dawn of the space age"... "space frontier" mmmmmmmmm

Space historian sees cyborgs in our future
Humans destined to be multiplanetary, may evolve in unknown ways

- Fifty years after the dawn of the space age, hundreds of people have flown into space. A dozen of those left their boot marks on the moon’s surface, and several nations now are planning to send astronauts back to the moon and then beyond. So you would think the expansion of humanity ever deeper into the cosmos is a sure bet.

But the notion that human explorers are destined to become an interstellar species is far from a sure thing as far as Roger Launius is concerned.

More likely, humans, and the machines they use to explore space, are going to evolve together in ways that are hard to predict at this early stage in the opening of the space frontier, said Launius, an eminent space historian and chair for the Division of Space History at the Smithsonian Institution’s National Air and Space Museum in Washington.

Wednesday, February 21, 2007

NYA BILDER FRÅN DAGEN DÅ KENNEDY MÖRDADES!

SKRIV OM HISTORIEN FORT!



Den nyupptäckta filmen väntas också ge nytt bränsle åt de många konspirationsteorier som cirkulerat i USA i mer än 43 år. John F Kennedys kavaj ser i filmen nämligen ut att sitta högt upp på hans rygg, vilket kan få vissa att dra slutsatsen att kulhålen i hans kläder respektive kropp inte matchar varandra - och att omständigheterna kring mordet på något sätt skulle vara mörklagda i efterhand. Berättar DN.
"Look at who runs the world banks and you might get a small insight as to why J.F.K. was killed", skriver signaturen The Silver Thong insiktsfullt på forumet Unsolved Mysteries. Och lägger kryptiskt till:

"By the why also look to who had to benefit from his death."

Storsjöodjuret?

Saturday, February 17, 2007

Historiebrukets Första Lag

History News Network har den sjiööna sidan Hitler Watch, som "keeps track of the uses to which Hitler and the Holocaust are put by politicians, journalists and polemicists." Bl a kan man läsa om Boston Globe journalisten Ellen Goodmans tes "Let's just say that global warming deniers are now on a par with Holocaust deniers . . . ", eller varför inte den här lilla godbiten av historikern Larry Schweikart:
... I think the modern so-called “left” in fact greatly resembles the Nazis: they are anti-religious (unless it is their state, secular religion of “man” or Gaia); they are anti-Semitic; they hate freedom; and they are ruthless in their speech and behavior codes.

When it gets right down to it, both the Islamofascists and the modern Moore-ish left are terrified of the freedom of ideas.
Det påminner om när jag läste en del om folkmordet i Rwanda. Då ville många överlevande rwandier starkt argumentera för folkmordets likheter med Förintelsen, då det påvisade att landet var Modernt (och inte bara tidslöst, "stamkrigande" kaos). Ekvationen var alltså: Som Hitler = Normalt, Till skillnad från Hitler = Onormalt. Å andra sidan stod länder i FN, USA och Frankrike framförallt, som stretade emot att kalla det hela för Folkmord, och framhävde skillnaderna gentemot Hitler, då det innebar att deras bristande aktivitet var mer förlåtlig.

Hitler är verkligen, som Hitler Watch visar, central i Kampen om Historien. Han är motsvarigheten till när man som barn avslutade en kraftmätning i genren "Min farsa är 100 gånger tjockare än din", "Min är 1000 gånger tjockare än din", "Min är 100 gånger mer än du någonsin kan säga"
med
"Stjärnstopp"
Som innebar att man vunnit. Ingen kunde rå på stjärnstopp.

Historiebrukets Första Regel är således Stjärnstoppslagen:
Försten att säga att din morsa är som Hitler har vunnit.

Friday, February 16, 2007

UTAN KATEGORIER RÄMNAR ALLT

På t-banan mellan Gamla Stan och Liljeholmen nu i veckan

- Ligger Moldavien i Asien eller Europa?
- Jag vet inte, det ligger ju där vid Albanien..
- Då är det väl Europa? Eller är det Asien?
- Ligger det vid Albanien och Kazakstan, då ligger det ju i Asien. Det ligger ju knappas i Europa.
- Jo, jag tror att det gör det, Albanien ligger ju... gamla Sovjet typ...
- Ligger Kazakstan i Europa? Knappast. Det finns ju t.o.m. delar av Ryssland som är Asien. Moldavien ligger i Asien...
[...Turkiet etc...]
- Men det är väldigt fattigt i Moldavien, va? Är det... Tredje Världen?
- Nja, inte så fattig det är, typ... "andra världen", eller vad heter det?
- Medelklass?

Wednesday, February 14, 2007

På tal om actionakademiker...

... så är Da Vinci Koden ett annat utmärkt exempel på den amerikanska fascinationen vid dessa humaniora he-men (tänk Indiana Jones, Stargate, etc). Som en recensent påpekade i sammanhanget: "The one truly funny line... is spoken by Hanks and, presumably, it is intended to underpin his intellectual credentials. As he and Tautou are being chased through the streets of London, he is suddenly struck by a major thought: 'I've got to get to a library fast,' he says."
Precis som jag när jag är på semester.

Den filmiska stereotypen av Den Häftige Intellektuelle (i motsats till Den Världsfrånvände Onödige Feminine Intellektuelle) är perfekt parioderad i Team America. Den nya agenten är utvald pga av sin ultimata kombination av praktiska och teoretiska meriter: "He has a degree in acting... and world languages". Fulländat!

Hur långt kommer man med kombinationen "Fil. Mag i Historia" och "habil högerback i div 8" (=min CV in toto)?
SÄPO.
Minst.

Monday, February 12, 2007

Actionakademin

Jag förordar att Ben Stiller rullen Night at the Museum bör bli obligatorisk på historiska grundkurser. Där framstår klart och tydligt att om man läser på om historia så kan man a) imponera på brudar, b) imponera på sina barn, c) vara bra på sitt jobb. Äntligen!

En annan intressant dimension är Ben Stiller-karaktärens flamma i filmen, hon som jobbar som guide på museet. Hon förklarar att hon under de närmaste x-antal åren arbetat på sin avhandling om den nordamerikanska indianen Sacagawea. Hursom. Ben Stiller referar konstant till detta, hennes avhandlingsarbete, som "your paper". Det tycker jag är roligt. Speciellt efter att hon påpekat att det faktiskt är 900 sidor långt. (= Längre än de historiska avhandlingarna från Lund!). Och så det bästa. En dag är hon lite deppig, och förklarar att hennes arbete har gått i stå, hur hon än forskar kan hon inte lära känna kvinnan hon skriver om. Det är ingen idé: "Jag har börjat inse att det är dags för mig att gå vidare till andra ämnen".

Underbart! 5 år in i avhandlingsarbetet, 900 sidor senare... "Äh. Det är dags att gå vidare". Precis så är det för oss forskare: vårt arbete handlar om att förstå historiska individer, det är beroende av lust och empati och inspiration. Blir det inte bra, ja släpper vi det hela och hittar Någon Annan Att Skriva Om.

(Men berätta inget för skattebetalarna.)

Friday, February 9, 2007

"Effortlessly" you say...? Do me! Do me!

Effortlessly Transfer Your Text Data Files into any Historian with MatrikonOPC File Collector

MatrikonOPC™, a division of Matrikon Inc. [TSX: MTK, is pleased to announce the release of its newest data-transfer application, MatrikonOPC File Collector. MatrikonOPC File Collector is a robust OPC client specifically designed to monitor a user-specified directory for data files and automatically import them to any OPC-compliant historian.

Thursday, February 8, 2007

Bootleg This!

Adam tipsade om den här fantastiska dialogen på tjuvlyssnarsajten "Overheard in New York"

Those who Bootleg History Are Doomed to Profit From It

20-something Chinese guy: You know what? Chinese people discovered America.
20-something Black guy: Bullshit.
20-something Chinese guy: It's true! There's an article on CNN showing we discovered America, there are maps. Chinese were here first before everyone else. Chinese people did everything before everyone else. White people take credit for everything, but now it's coming out that Chinese made all of these discoveries first. Don't you see a pattern? We're the shit.
20-something Black guy: The only pattern I see is that you motherfuckers pirate and resell every DVD, and now you're trying to bootleg history.
"Bootleg history" är ett grymt koncept. Enligt dictionary.com betyder verbet "bootleg" "to make, transport, or sell something, esp. liquor, illegally or without registration or payment of taxes". Två tankar:

1) Vi kanske kan göra det olagligt för alla utom historiker att tillverka, föra ut och sälja historia? God affärsidé.

2) "Bootleg history" är en snygg variant av att den häftiga termen "transculturation", dvs. att ta makthavarnas historieskrivning och göra kopior anpassade för eget bruk. Stoffet är det samma, men produkten är en helt annan. Subersivt och innovativt; Do it!

Om nytta och (miss)nöje

Idag har delar av Historiska Institutionen på Stockholms Universitet diskuterat frågan Vad Är Det Egentligen Vi Håller På Med?. Diskussionen tog avstamp i ett öppet brev från en av institutionens medarbetare, som bekymrat diskuterade de obehagliga frågorna

• Vad är det som händer med institutionen?
• Finns det några visioner om hur institutionens framtid, när det gäller forskning och undervisning, skall se ut?
• Existerar det någon som helst gemensam uppfattning om vad vi som professionella historiker kan för någonting?
• Hur ska institutionen tackla ett vikande studentunderlag och en snart pensionerad professorskår?
• Är det inte dags för lite nytänkande?


I dag vet ingen vad vi kan.
Det verkar inte ens finnas en vilja eller idé att formulera det från institutionens håll. Och det är obegripligt. Det handlar inte om att skapa konkreta arbetsmarknadskontakter eller praktikplatser eller dylikt. Det handlar om ge de bästa förutsättningarna för studenter och forskare att vara verksamma i framtiden, både inom universiteten och i det övriga samhället.
Jag har under det senaste året haft så pass mycket kontakter med andra verksamheter utanför universitetet att det inte är svårt att peka på områden där historiker skulle kunna arbeta, om de som rekryterade bara visste att det fanns sådana möjligheter. De tror att de vill ha statsvetare, ekonomer, beteendevetare eller även konstvetare – men de vill egentligen ha historiker. Nästan ingen vet om det, av givna skäl. För att medvetandegöra detta krävs det naturligtvis att det finns historiker som är synliga, tydliga och kunskapsmässigt attraktiva specialister.

---

Det som i framtiden måste synas av en utbildad historiker är inte en faktatung kunskapsmassa, vars eventuella nytta är omöjlig att värdera. Istället är det den fullständiga medvetenheten om analysverktygen för att bringa klarhet – eller problematisera, när så är behövligt – en komplex verklighet som måste stå i centrum; en verklighet där historiska förlopp och utvecklingsmönster utgör den bärande erfarenheten utifrån vilken individer, samhällen, institutioner och nationer handlar.
Det nuvarande omhändertagandet av de värden det medför att studera och forska i historia har lett till ett sådant slöseri med resurser. Det skulle kunna åtgärdas genom en ordentlig kraftsamling kring de strategier jag ständigt återkommer till i detta brev: profilering, specialisering och marknadsföring.


En undertryckt och välbehövlig diskussion följde. En process har förhoppningsvis satts igång, grundad i en kittlande blandning av storartad självkritik och destruktiva visioner. Att något, eller allt, måste förändras vara alla överens om. Förutom någon som skyllde "på tidsandan", och hänvisade till hur det hade varit förr.

Otroligt att fler inte föll för den frestelsen i ett rum fullt av historiker.

Monday, February 5, 2007

Historiens död är självklar...

...i ett land som inte vet att nyttja historien på ett tillräckligt högtidligt och inspirerande sätt. Jag menar ta dagens högpatriotiska ledare i Pakistan Times som exempel, där "Kashmir Solidarity Day", den 5:e februari, ger anledning att exklamera
The index of history beams the authenticity that Pakistan has whole-heartedly supported the voice of Kashmiris ever since 1947-48.
Det är svårt att se Hanne Kjöller mobilisera historien så vältaligt.

Fram för beamande autentiska historieindex också i Sverige!

Sunday, February 4, 2007

A small sausage factory in Tanganyika

För alla desperata lektorer därute: känns det som att ni inte når fram till dagens urblåsta studenter? Håll till godo med följande instruktionsvideo.
Discuss.

Thursday, February 1, 2007

Modern Svea inför rätta

Idag nåddes jag som historiker, liksom mina kollegor på institutionen, via mejl av ett utkast på en anmälan av tv-programmet "Världens Modernaste Land" till granskningsnämnden. Dokumentet, utskickat av författaren, hade gått ut till tidningsredaktioner och "samtliga historiker och etnologer i landet". Dokumentet är 27 sidor långt och innehåller huvudsakligen citat och resonemang kring olika uttalanden som gjordes av Fredrik Lindström, Peppe Englund och deras bisittare.

Vad anmälan går ut på?

Jag vill härmed anmäla programserien ”Världens modernaste land” (VML) för bristande saklighet och opartiskhet i behandlingen av flera kontroversiella ämnen med aknytning till svensk mentalitet, svensk politisk kultur och svensk historia.

Den återgivna svensk historiens grad av subjektivitet bör prövas av Nämnden. Onekligen en twist på public service frågan. Författaren menar att det inom forskningen finns två riktningar i hur Sverige portätteras: "folkhemsmyten" och "Sverigekritiken". Eftersom framförallt Englund (men även Lindström och andra medverkande) konsekvent - i författarens mening - hävdade "Folkhemsmytens" perspektiv, var programmet systematiskt partiskt och osakligt. Eftersom det gav sken av att vara vetenskapligt, menar författaren att detta alltså var ett brott mot sändningstillståndet.

Ergo:

1. Samtliga i studion hävdar i program 4 och program 7 att i inget annat land har folket så stort förtroende för staten. Detta är uppenbart inte förankrat i existerande statsvetenskap, och inte heller i den formulering av politikens problem i Sverige, som partierna i stort sett är ense om i samband med den pågende grundlagsutredningen. Brottet mot kravet på saklighet är i detta fall mycket grovt.

2. Som förklaring till svenskarnas förment goda förhållande till staten i program 4 anger Peter Englund en unik relation mellan kung, stat och bönder. Den enda akademiska mentalitetshistoria som behandlar detta ämne är ”Kontrasternas spel” (Per-Johan Ödman). Den utgår från det motsatta perspektivet och ger i allt väsentligt den klassiska sverigekritiken rätt. Att inte nämna Ödmans konkurrerande tes utgör ett grovt brott mot kravet på opartiskhet.


och så vidare i 10 punkter till.

Storslaget, bizarrt och fascinerande.

Som Steven Seagal ungefär.

Hemska tanke. Att misslyckas med sitt forskningsläge kan de facto vara straffbart.
Hemska tanke II. Det här kommer ju verkligen uppmuntra akademiker att delta i det offentliga samtalet.

Wednesday, January 31, 2007

Historiemissbruk (sällan har jag blivit så äcklad)

Sandi Thoms "I wish I was a Punkrocker" spelas flitigt på MTV. Det är något så anskrämligt, motbjudande och genomförjävligt som reaktionär "pop"

Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair In '77 and '69 revolution was in the air I was born too late into a world that doesn't care Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair

When the head of state didn't play guitar Not everybody drove a car When music really mattered and when radio was king When accountants didn't have control And the media couldn't buy your soul And computers were still scary and we didn't know everything

When pop stars still remained a myth And ignorance could still be bliss And when god saved the queen she turned a whiter shade of pale My mom and dad were in their teens And anarchy was still a dream And the only way to stay in touch was a letter in the mail

When record shops were still on top And vinyl was all that they stocked And the super info highway was still drifting out in space Kids were wearing hand me downs And playing games meant kick arounds And footballers still hadlong hair and dirt across their face


"Ungdomsmusik" av och med en ungdom riktad till gamla gaggiga "rockälskare" som längtar tillbaka till sin revolution, sin musik, sin ungdom och allt annat fruktansvärt överskattat.

Ge mig en dos norsk satanistmetall fort!

Release Greven! Framtiden behöver honom!

Monday, January 29, 2007

Oskönlitteratur

Norman Mailer har skrivit en roman om den unge Hitler och hans familjebakgrund. Kritiken bland judar i Tyskland är skarp, skriver the Guardian:

"Jews' council urges artists to leave history alone"

Say what?

Hur gör man då?

Sunday, January 28, 2007

Modern Svea

Jag kan ju hålla med Adam om att Lindströms Världens Modernaste Land hade många poänger, och att inte minste Peppe Englund gjorde särdeles bra reklam för historikerstrået. Men det var ändå något som gjorde att talet om Svensken gjorde att det tog emot att titta på (jag såg ifössej bara två hela avsnitt). Lotta Olsson på DN sätter fingret på något viktigt när hon påpekar om upplägget att det byggde på "två grupper av gäster: såna som får sitta med i soffan och prata om hur 'vi' är, och såna som får vara ute på stan och vara 'de andra', de som kan betrakta 'oss' utifrån."

"Under programmets gång blir jag mer och mer irriterad. Vi är alla individualister, ropar Fredrik Lindström och hans gäster nickar instämmande, i en underbar logisk kullerbytta värdig Monty Python."

Trots programmets många förtjänster, blev det liksom bara cirkelresonemang av alltihop. Varför är svenskar som dom är är? Därför att Vi är Moderna. Varför är Moderniteten som den är? Därför att den skapades av Svenskar. Resonemanget är lika traditionellt som knäckebröd.

Dom Moderna sitter i soffan och håller med. Hedersmoderna medborgarare på gatan får i modernitetens namn göra lite narr av Oss. Ett osäkert folk? Knappast.
Där föll den tesen.

Tuesday, January 23, 2007

11001000100101

Framtiden är här
Historikern är historia,
Slut. Det här är bara början
Efterträdaren finns både i gratisformat
och betalformat.
Som tur är
kan vi nåt den inte kan,
o ljuva fras
It cannot print or export histories

Monday, January 22, 2007

Stilstudie

Redan i rubriken "Is Somalia Doomed to Repeat History?" erbjuder reportern Tim Lister två av de vanligaste stereotyperna om Afrika: fördömt och tidslöst.
Sedan kommer den paternalistiska ömkan
Pity the poor Somalis,

sedan kontrasten mot Oss Som Frälsarna
or the millions of them that have not yet found sanctuary in Europe, Canada or the United States.

(att finna tillflyk på den afrikanska kontinenten är tydligen inte möjligt). Sedan aktörslöst kaos
Recent events seem to have sucked them back into the cycle of violence and destruction that ruined the country in the 1990s,

sedan ett påpekande om det eviga misslyckandet
and made Somalia the poster-child for the concept of the failed state -- a country without institutions or basic services, where malnutrition is commonplace. Now, the possibility of reconciliation among competing groups may be evaporating

sedan förminskning, förlöjligande
as clans once again squabble over the spoils of victory

(squabble = käbbla), och så historiens tidslösa dom igen
and the vanquished melt away, only to plot their return.


Reporting on Africa. Because first impressions last.

Friday, January 19, 2007

A History of Rice

Condoleezza Rice kallar sig ofta "a student of history" enligt den här artikeln i Wallstreet Journal. Hon refererar då nästan uteslutande till kalla kriget och Europa efter andra världskriget - även då det gäller dagens situation i Irak. Visst ser det mörkt ut idag, menar hon, men tänk så mörkt det såg ut dag in och dag ut under kalla kriget - i flera decennier... men så tillslut vann vi ju ändå.

Detta snäva historiebruk kritiseras helt riktigt av många:
"The administration's reservoir of historical analogies seems limited to the 1914-1991 period. And it's all about Europe," said Adam Garfinkle, a former Rice speechwriter who edits the foreign-policy journal The American Interest. "No one in a senior position in this administration seems to have even the vaguest notion of modern Middle Eastern history."

Just därför borde hon ha ett mindre idiotiskt svar att ge när hon till slut ställs mot historiens vägg.
When asked this week about what moments in Arab history inform her thinking, Ms. Rice said she had read about "the British experience" in Mesopotamia in the 1920s, which led to the founding of modern Iraq and the withdrawal of British forces. "I know a number of things that went right, and I know the things that went wrong," she said.

Come on. Hon kunde väl ändå ha låtsats studera områdets historia ur ett icke-kolonialt perspektiv. Varför inte åtminstone anstränga sig lite?

Vilken del av Polens historia tycker du är mest intressant för att förstå landet idag? Ja, det måste vara Hitlers erfarenheter av landet. Vissa saker blev rätt, andra gick snett. Oh Come on!

Thursday, January 18, 2007

A brimful of Garton Asha

I dagens Guardian mostsätter sig Historikern Timothy Garton Ash det tyska förslaget på att inom EU införa ett allmänt förbud mot att förneka Förintelsen. Argumenten är de gamla vanliga: yttrandefrihet, förbud-föder-martyrskap, jävla förmyndarstatsfasoner etc. (Och visst - de är alla rimliga argument!). Det intressanta tycker jag däremot är den postkoloniala touchen i slutparagrafen:
[The German Justice Minister Brigitte] Zypries is right: we must learn the lessons of history. But we must learn the right lessons of history, the ones relevant to a free, multicultural continent today. "Experience shows," writes the former attorney general of India, Soli Sorabjee, "that criminal laws prohibiting hate speech and expression will encourage intolerance, divisiveness and unreasonable interference with freedom of expression ... We need not more repressive laws but more free speech to combat bigotry and to promote tolerance." True for India and true for Europe.

Att Vi i Europa skulle lära oss av Dom i Indien är en radikal slutsats i dagens mediedebatt. Självklart har människor på en massa håll i världen lång erfarenhet av att förhålla sig till och bekämpa sådana konflikter som västvärldens akademiker dagligen slänger fram analys på analys av. Men för det mesta insisterar vi på att förstå Deras situation utifrån Våra termer, våra begrepp, vår historia. Allt för sällan gör skribenterna tvärt om: att närma oss vår egen situation via en annan "free, multicultural continent" än vår egen.

Visst har Indien i det här fallet en hel del problem. Men hela poängen är ju att Europa har dem med. Och endast här har de övergått till historiens största folkmord. Så vad är det Europa saknar? Och vad är det Indien har?

Vilken fantastisk, omvänd slutsats: "True for India and true for Europe".

Tuesday, January 16, 2007

Wrongkultur

"Varför pratar vi jämt om att öppna nya museer? Varför diskuterar vi aldrig att stänga museer?" Frågade tre skribenter i SvD förra veckan. Inlägget hade absolut sina poänger. Visst är det hög tid att ifrågasätta museernas godtyckliga specialisering, och kanske framförallt inte förutsätta att en viss kulturyttring eller samhällsaspekt erkänns som legitim och viktig bara för att den får ett Museum i sitt Namn. YouTube gör mer för en lång rad av världens subkulturerr än en serie interaktiva museer på Sergels Torg någonsin skulle kunna åstadkomma.

Hursomhelst. Det schööna i det hela är den indignerade kommentaren till ovannaämnda debattartikel på SvD:s hemsida, som angående Sossarnas (och "deras vasallers") fruktansvärda museipolitik förfärat utbrister "Vi har ett Mångkulturmuseeum innan vi har ett Vikingamuseum!"

Det är ju så genialt på så många sätt.

En gång till.

"Vi har ett Mångkulturmuseeum innan vi har ett Vikingamuseum!"

Monday, January 15, 2007

What Said Said

Robert Irwins For Lust of Knowing, en kritik av Edward Saids Orientalism, har orsakat mycken debatt i leden. Så klart. Terry Eagleton, litteraturvetaren som alltid säger så mycket klokt, tar Said i försvar i sin recension av Irwins bok i New Statesman (13 Feb 2006) med hjälp av en generell utsaga om historiografisk utveckling:

"Writing about history tends to proceed in three stages. First, a particular truth is generally accepted - say, that the west has by and large treated the east pretty shabbily, or that the inhabitants of Scunthorpe have behaved brutally to the citizens of Grimsby. After a while stage two sets in, as revisionists spring up to challenge this received wisdom. In doing so, they almost invariably engage in the same set of moves. First, they produce evidence that not all Scunthorpians have been cruel to Grimsbyites. Second, they show that some Grimsbyites have regularly brutalised people from Scunthorpe. Third, they point out that in some respects the population of Grimsby had it coming. Fourth, they remind us not to judge these ancient animosities by our own modern-day liberal standards. Finally, they insist that the whole affair has been grossly exaggerated, and that it is time to draw a line under these events, turn our faces to the future and move on.

Almost every one of these strategies is deployed in For Lust of Knowing to defend orientalism from the charge of complicity with imperial power. Yet it is impossible to avert the arrival of stage three: the realisation that, when every due reservation has been made, every factual error corrected and every exception noted, stage one was pretty much true all along."

Stämmer Eagletons schema? Jag vill ju tro det, eftersom jag köper så mycket annat han säger. Och om så är fallet menar jag att vi egentligen kan dra slutsatsen att historievetenskapens grundläggande Sanningar, liksom påven i doktrinära frågor, är ofelbara. Oavsett vad folk säger för stunden.

Skönt.

Wednesday, January 10, 2007

"Answers to tough questions came forth." Säger Brad.

Varför inte slå till på årtusendets bok? Författaren Elijah "began cutting pages of the Bible into little pieces, separating each verse and reassembling them one-by-one across a large floor like a giant jigsaw puzzle. To his amazement, a body of work emerged revealing new precepts and the secrets of the ancient manuscript."

Och så det bästa.

Influenced by his training as an engineer, pilot, scientist and historian, Elijah’s puzzle was pieced together in a profound way. As new dimensions of the Bible unfolded, answers to tough questions came forth, while a better understanding of life emerged, which in turn brought Old and New Testament prophecies to life. With truths about the past, present and future uncovered, Elijah found himself creating a massive timeline that connected Biblical prophecies with historical events.

Fantastiskt! "Influenced by his training as an engineer, pilot, scientist and historian." Hur fan går det till? Tell us more! Hur tänker man som en pilot och en historiker? Vad blir resultatet? "Om jag lyfter till 10 000 meter och dubbelkollar den här källan så får jag..." vadå? Lock för öronen av historiens vingslag? Källkritisk svindel? Diskursanalys med sex nödutgångar?

Inte nog med det. The Underground Bible lanseras av Brad på PR firman Promotion in Motion.

Always trust a dude called Brad.

Jo hördu, Brad, ingenjörsbiblen som du rekommenderade... hur var det med den? Ingår flyglektioner i priset?

Världskänd historiker trotsar Systemet!

A British historian was handcuffed, thrown to the ground and taken to jail after he refused to use a crosswalk as directed by a police officer, who said the man ignored his orders and tried to walk away. [...]

Felipe Fernandez-Armesto, 56, was arrested Jan. 4 while in town for the American Historical Association's convention.

Om detta, och mycket annat, kan du läsa i Law Enforcement News.

I Somalia fanns inga mobilkameror.

Genom flygräder attackeras de bångstyriga massorna i Somalia. Vad har hänt? Vem har dött? Hur ska vi veta? Vem vet?

A U.S. intelligence official said the U.S. killed five to 10 individuals in this week's attack in southern Somalia. The official, who spoke on condition of anonymity because of the operation's sensitivity, said a small number of others present, perhaps four or five, at the targeted area were also wounded.

The U.S. was still trying to figure out who they were -- a process that may require a mix of intelligence and getting personnel to the scene
.

Skjut först och fråga sedan.
Knappast en devis som godtas på europeisk eller amerikansk mark.
A Somali official, speaking on condition of anonymity, also told Reuters that "there are so many dead bodies and animals in the village."

The White House and the Defense Department didn’t confirm nor deny the attacks - the first overt military action by the U.S. in Somalia since 1994, the year after 18 American troops were killed in Mogadishu
.

Den ene talar anonymt, den andra erkänner inte ens att något hänt.

Återigen: det mest skrämmande med att tala, sätta ord på något, är att akten i sig anses skapa händelsen. Och postmodernast av dom alla, något otippat, är Vita Huset.

Aldrig är det så lätt att vara konstruktivist som när det gäller den afrikanska kontinenten.

Vem ska skriva offrens historia?
Vem bryr sig.

Sunday, January 7, 2007

Hem till framtidsgården

En spännande syn på samhällsutvecklingen uttrycks i en insändare i Dagens Nyheter med rubriken "Satsa på modern bondekultur": "Människan kan inte bara stirra sig blind på de industriella och postindustriella samhällsstrukturerna" förklarar skribenten. "Våra politiker borde satsa på modern bondekultur och en befolkad glesbygd och landsbygd för att uppnå mål som är förenliga med vår historia."

Är det så? Måste nationen ha mål som är "förenliga med sin historia"? Och vafan betyder det? Först låter det ju befängt socialkonservativt. Men å andra sidan: formulera om det, och det utgör kärnan av vad historiska studier handlar om. Tror jag. Vad är överhuvudtaget en möjlig historisk utveckling? Kan Sverige egentligen bli som USA, vilket tycks vara allas farhåga. Nej, svarar historikerna, för vår historia ser helt annorlunda ut. USA:s framtid och nutid är inte förenlig med vår historia helt enkelt. Visst kan man väl säga så?

Friday, January 5, 2007

Fornstora dar my ass.

Vem sa att Den Svenska Kulturen för en tynande tillvaro i våra fd. kolonier?
Dikt och förbannad lögn framförd av multikulturella feminister, säger jag.

Och här är beviset på att Sverige är Mer i Ropet Än Någonsin i provinserna: i Illinois har en skylt satts upp på en svenskbyggnad, berättar the McPherson Sentinel. Och håll i er. "An expert in Swedish-America history will speak on Swedish Holiday Traditions at 3 p.m. Saturday at Bethany Lutheran Church."

För sittplats är det först till historiexpertens kvarn som gäller.

Wednesday, January 3, 2007

Vinnarnas historier?

Snuffmovien av Saddam Husseins avrättning är ett tydligt exempel på att det inte är självklart att vinnarna längre är i stånd att ensamma Skriva Historien. Den officiella versionen av verkställandet, vinnarnas version, var en helt annan än den som spreds som en löpeld över nätet - något som bl a påpekas i The Seattle Times. De nya medierna gör att historien skrivs simultant på olika håll, och ofta på motstridiga sätt - och det räcker med riktigt banal utrustning för att konkurrera med eliternas massmedier. Läskigt och bra.

Tuesday, January 2, 2007

Mellandagsreduktionism

Nu senast var det Somalia som lyckades ta sig in i våra mediers top-5 lista på blod och misär. Men tyvärr. Det är inte så lätt att tidslösa stammar och irrationella religiös sekter krigar och dödar för att dom just är stammar och sekter. Och tyvärr. Det är inte så lätt att det istället är det koloniala arvet som kan ställas till svars för Allt. På den nödvändiga sidan Contemporary Conflicts finns en hel del historiker som försöker ta sig an verkligheten i dess komplexitet. Bland annat finns en metodisk utbening av identitetsformeringarna i Darfurområdet, som kan hjälpa oss på traven när vi ska ställa frågor om Somalia. För det är frågorna i första hand vi kan hoppas på att precisera - Svaren skymmer oftast mer än de avsöljar.

ÄNNU EN MENLÖS ÅRSKRÖNIKA

2006 blir året som går till historien som den tolvmånaders period som följde direkt efter den föregående.

Efter en ström av nyheter kom så den historiska nyheten om att ännu fler skulle publiceras i allt kortare form med allt större bilder.

-Punkt.se är det bästa som hänt punkten sedan meningen uppfanns, sade punkt.ses egen reporter till sig själv.

Mot slutet av året började de ursprungligen 356 dagarna ta slut.

-Den här vintern ska gå till historien. Den var varmare än den senaste vintern som gick till historien, för att den i sin tur var så kall, sa en man på gatan.