11001000100101

Framtiden är här
Historikern är historia,
Slut. Det här är bara början
Efterträdaren finns både i gratisformat
och betalformat.
Som tur är
kan vi nåt den inte kan,
o ljuva fras
It cannot print or export histories

Stilstudie

Redan i rubriken "Is Somalia Doomed to Repeat History?" erbjuder reportern Tim Lister två av de vanligaste stereotyperna om Afrika: fördömt och tidslöst.
Sedan kommer den paternalistiska ömkan

Pity the poor Somalis,

sedan kontrasten mot Oss Som Frälsarna

or the millions of them that have not yet found sanctuary in Europe, Canada or the United States.

(att finna tillflyk på den afrikanska kontinenten är tydligen inte möjligt). Sedan aktörslöst kaos

Recent events seem to have sucked them back into the cycle of violence and destruction that ruined the country in the 1990s,

sedan ett påpekande om det eviga misslyckandet

and made Somalia the poster-child for the concept of the failed state -- a country without institutions or basic services, where malnutrition is commonplace. Now, the possibility of reconciliation among competing groups may be evaporating

sedan förminskning, förlöjligande

as clans once again squabble over the spoils of victory

(squabble = käbbla), och så historiens tidslösa dom igen

and the vanquished melt away, only to plot their return.

Reporting on Africa. Because first impressions last.

A History of Rice

Condoleezza Rice kallar sig ofta "a student of history" enligt den här artikeln i Wallstreet Journal. Hon refererar då nästan uteslutande till kalla kriget och Europa efter andra världskriget - även då det gäller dagens situation i Irak. Visst ser det mörkt ut idag, menar hon, men tänk så mörkt det såg ut dag in och dag ut under kalla kriget - i flera decennier... men så tillslut vann vi ju ändå.

Detta snäva historiebruk kritiseras helt riktigt av många:

"The administration's reservoir of historical analogies seems limited to the 1914-1991 period. And it's all about Europe," said Adam Garfinkle, a former Rice speechwriter who edits the foreign-policy journal The American Interest. "No one in a senior position in this administration seems to have even the vaguest notion of modern Middle Eastern history."

Just därför borde hon ha ett mindre idiotiskt svar att ge när hon till slut ställs mot historiens vägg.

When asked this week about what moments in Arab history inform her thinking, Ms. Rice said she had read about "the British experience" in Mesopotamia in the 1920s, which led to the founding of modern Iraq and the withdrawal of British forces. "I know a number of things that went right, and I know the things that went wrong," she said.

Come on. Hon kunde väl ändå ha låtsats studera områdets historia ur ett icke-kolonialt perspektiv. Varför inte åtminstone anstränga sig lite?

Vilken del av Polens historia tycker du är mest intressant för att förstå landet idag? Ja, det måste vara Hitlers erfarenheter av landet. Vissa saker blev rätt, andra gick snett. Oh Come on!

A brimful of Garton Asha

I dagens Guardian mostsätter sig Historikern Timothy Garton Ash det tyska förslaget på att inom EU införa ett allmänt förbud mot att förneka Förintelsen. Argumenten är de gamla vanliga: yttrandefrihet, förbud-föder-martyrskap, jävla förmyndarstatsfasoner etc. (Och visst - de är alla rimliga argument!). Det intressanta tycker jag däremot är den postkoloniala touchen i slutparagrafen:

[The German Justice Minister Brigitte] Zypries is right: we must learn the lessons of history. But we must learn the right lessons of history, the ones relevant to a free, multicultural continent today. "Experience shows," writes the former attorney general of India, Soli Sorabjee, "that criminal laws prohibiting hate speech and expression will encourage intolerance, divisiveness and unreasonable interference with freedom of expression ... We need not more repressive laws but more free speech to combat bigotry and to promote tolerance." True for India and true for Europe.

Att Vi i Europa skulle lära oss av Dom i Indien är en radikal slutsats i dagens mediedebatt. Självklart har människor på en massa håll i världen lång erfarenhet av att förhålla sig till och bekämpa sådana konflikter som västvärldens akademiker dagligen slänger fram analys på analys av. Men för det mesta insisterar vi på att förstå Deras situation utifrån Våra termer, våra begrepp, vår historia. Allt för sällan gör skribenterna tvärt om: att närma oss vår egen situation via en annan "free, multicultural continent" än vår egen.

Visst har Indien i det här fallet en hel del problem. Men hela poängen är ju att Europa har dem med. Och endast här har de övergått till historiens största folkmord. Så vad är det Europa saknar? Och vad är det Indien har?

Vilken fantastisk, omvänd slutsats: "True for India and true for Europe".

Wrongkultur

"Varför pratar vi jämt om att öppna nya museer? Varför diskuterar vi aldrig att stänga museer?" Frågade tre skribenter i SvD förra veckan. Inlägget hade absolut sina poänger. Visst är det hög tid att ifrågasätta museernas godtyckliga specialisering, och kanske framförallt inte förutsätta att en viss kulturyttring eller samhällsaspekt erkänns som legitim och viktig bara för att den får ett Museum i sitt Namn. YouTube gör mer för en lång rad av världens subkulturerr än en serie interaktiva museer på Sergels Torg någonsin skulle kunna åstadkomma.

Hursomhelst. Det schööna i det hela är den indignerade kommentaren till ovannaämnda debattartikel på SvD:s hemsida, som angående Sossarnas (och "deras vasallers") fruktansvärda museipolitik förfärat utbrister "Vi har ett Mångkulturmuseeum innan vi har ett Vikingamuseum!"

Det är ju så genialt på så många sätt.

En gång till.

"Vi har ett Mångkulturmuseeum innan vi har ett Vikingamuseum!"

What Said Said

Robert Irwins For Lust of Knowing, en kritik av Edward Saids Orientalism, har orsakat mycken debatt i leden. Så klart. Terry Eagleton, litteraturvetaren som alltid säger så mycket klokt, tar Said i försvar i sin recension av Irwins bok i New Statesman (13 Feb 2006) med hjälp av en generell utsaga om historiografisk utveckling:

"Writing about history tends to proceed in three stages. First, a particular truth is generally accepted - say, that the west has by and large treated the east pretty shabbily, or that the inhabitants of Scunthorpe have behaved brutally to the citizens of Grimsby. After a while stage two sets in, as revisionists spring up to challenge this received wisdom. In doing so, they almost invariably engage in the same set of moves. First, they produce evidence that not all Scunthorpians have been cruel to Grimsbyites. Second, they show that some Grimsbyites have regularly brutalised people from Scunthorpe. Third, they point out that in some respects the population of Grimsby had it coming. Fourth, they remind us not to judge these ancient animosities by our own modern-day liberal standards. Finally, they insist that the whole affair has been grossly exaggerated, and that it is time to draw a line under these events, turn our faces to the future and move on.

Almost every one of these strategies is deployed in For Lust of Knowing to defend orientalism from the charge of complicity with imperial power. Yet it is impossible to avert the arrival of stage three: the realisation that, when every due reservation has been made, every factual error corrected and every exception noted, stage one was pretty much true all along."

Stämmer Eagletons schema? Jag vill ju tro det, eftersom jag köper så mycket annat han säger. Och om så är fallet menar jag att vi egentligen kan dra slutsatsen att historievetenskapens grundläggande Sanningar, liksom påven i doktrinära frågor, är ofelbara. Oavsett vad folk säger för stunden.

Skönt.

"Answers to tough questions came forth." Säger Brad.

Varför inte slå till på årtusendets bok? Författaren Elijah "began cutting pages of the Bible into little pieces, separating each verse and reassembling them one-by-one across a large floor like a giant jigsaw puzzle. To his amazement, a body of work emerged revealing new precepts and the secrets of the ancient manuscript."

Och så det bästa.

Influenced by his training as an engineer, pilot, scientist and historian, Elijah’s puzzle was pieced together in a profound way. As new dimensions of the Bible unfolded, answers to tough questions came forth, while a better understanding of life emerged, which in turn brought Old and New Testament prophecies to life. With truths about the past, present and future uncovered, Elijah found himself creating a massive timeline that connected Biblical prophecies with historical events.

Fantastiskt! "Influenced by his training as an engineer, pilot, scientist and historian." Hur fan går det till? Tell us more! Hur tänker man som en pilot och en historiker? Vad blir resultatet? "Om jag lyfter till 10 000 meter och dubbelkollar den här källan så får jag..." vadå? Lock för öronen av historiens vingslag? Källkritisk svindel? Diskursanalys med sex nödutgångar?

Inte nog med det. The Underground Bible lanseras av Brad på PR firman Promotion in Motion.

Always trust a dude called Brad.

Jo hördu, Brad, ingenjörsbiblen som du rekommenderade... hur var det med den? Ingår flyglektioner i priset?