Jag förordar att Ben Stiller rullen Night at the Museum bör bli obligatorisk på historiska grundkurser. Där framstår klart och tydligt att om man läser på om historia så kan man a) imponera på brudar, b) imponera på sina barn, c) vara bra på sitt jobb. Äntligen!
En annan intressant dimension är Ben Stiller-karaktärens flamma i filmen, hon som jobbar som guide på museet. Hon förklarar att hon under de närmaste x-antal åren arbetat på sin avhandling om den nordamerikanska indianen Sacagawea. Hursom. Ben Stiller referar konstant till detta, hennes avhandlingsarbete, som "your paper". Det tycker jag är roligt. Speciellt efter att hon påpekat att det faktiskt är 900 sidor långt. (= Längre än de historiska avhandlingarna från Lund!). Och så det bästa. En dag är hon lite deppig, och förklarar att hennes arbete har gått i stå, hur hon än forskar kan hon inte lära känna kvinnan hon skriver om. Det är ingen idé: "Jag har börjat inse att det är dags för mig att gå vidare till andra ämnen".
Underbart! 5 år in i avhandlingsarbetet, 900 sidor senare... "Äh. Det är dags att gå vidare". Precis så är det för oss forskare: vårt arbete handlar om att förstå historiska individer, det är beroende av lust och empati och inspiration. Blir det inte bra, ja släpper vi det hela och hittar Någon Annan Att Skriva Om.
(Men berätta inget för skattebetalarna.)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Hahaha. Underbart att man kan hitta så mycket bra att säga om en Ben Stiller film! Det trodde jag aldrig. Wonder!
Hollywood har haft idétorka länge och Stillerfilm är en bekräftelse på att spännande film görs på andra ställen. Rätt underhållande är den dock.
Åsså, måste jag säga emot: "vårt arbete är att förstå historiska individer". Är det?
Jag kan inte säga att jag har ambitionen att "förstå" historiska individer, möjligtvis försöker jag mig på att tolka deras agerande o s v utifrån min egen och deras kontext. Mest det senare. Fast jag tror inte att jag förstår dem i någon djupare mening. (vad det nu är..) Jag har svårt nog att förstå min egen tid och kontext. In i huvudet på en revolutionär fransk Parisborgare 1790 kommer jag då aldrig. Men det gör ju inte historievetenskapen mindre intressant.
mest det förra - skall det stå
Vänta nu Anders hela slutsaten från "Precis så är det för oss forskare: vårt arbete handlar om att förstå historiska individer, det är beroende av lust och empati och inspiration. Blir det inte bra, ja släpper vi det hela och hittar Någon Annan Att Skriva Om." Var menat ironiskt.
Antingen så framgår det och då håller jag med dig om din invändning men då är mitt medhåll överflödigt och kontrproduktivt i förhållande till mitt ursprungliga ironiska påstående eller så framgår det inte för att det är oklart skrivet och då håller jag inte med dig eftersom det återspeglar en negation av det som jag ursprungligen menade genom att säga motsatsen varför min motsägelse egentligen blir ett medhåll och
aha, ja, ironi har aldrig varit min starka sida. Åsså, får jag väl lägga till: död åt individen, länge leve strukturen!
Post a Comment