How to: Historieragga

Någonsin undrat över hur ditt nördiga historieintresse kan användas till sexuell erövring? Exemplet "Beevor" kan såklart ersättas med Åmark, Lindkvist, Appleby et al, eller valfri annan historiker.



Från den störtsjööna komediserien "Peep Show".

Språket och verkligheten

Ibland får den "vetenskapliga" "postmodernismen", med sin verklighetsfientliga fixering vid språket, vatten på sin hyperreella kvarn.

on Monday NBC News used one of its best-known presenters, Matt Lauer, to declare the network's semantic defiance of the White House. "After careful consideration, NBC News has decided a change in terminology is warranted, that the situation in Iraq, with armed, militarised factions fighting for their own political agendas, can now be characterised as civil war," Lauer, the host of the Today show, said.

Genom att bara kalla situationen i Irak "ett inbördeskrig" begår Tv-kanalen en politisk handling. Striderna om makten över språket, och språkets makt att forma den politiska verkligheten, blottläggs i ett ögonblick.

Om dom inte hade sådana problem med begreppet, skulle jag i detta sammanhang ge ett antal franska filosofer "rätt".

Imperialism explained

En av storbritanniens roligaste för några år sedan (innan han blev en parodi av sig själv) erbjuder en god föreläsning: några smarta poänger, kort koncist och roligt.
Alltså inte alls som min avhandling.
(Förutom kanske att han liksom jag är ohämmat tendentiös)

Som oss fast bättre.

"Det riktigt roliga med den här boken är nu inte målet så mycket som vägen dit. Bröderna Lindström prövar idéer, diskuterar källor och driver teser som om de befann sig på ett historiskt doktorandseminarium - men med en folkbildande iver och ett ledigt tilltal"

Är detta en människa?

Lördag. Fest med framgångsrika människor.
Jag: "Det går bra på jobbet. Jag får 14 900 i månaden numera. Det är skönt att komma till arkivet och få något gjort."

Festen: "Pinsam tystnad".

Note to self:
Doktorand-jaget vid lunchbordet får hylla arkivbesök.
Vanliga-jaget-som-har-kompisar: ge fullkomligt fan i det.

Det är som att vara en omvänd superhjälte. Till vardags bland folk är jag tillsynes rolig, ungdomlig och full av flärd. Men mitt alter-ego i tofflor lever egentligen för precisa definitioner och stencilierade handlingar. Never the twain shall meet.

Bästa Punklåten Någonsin som Behandlar en Idéhistorisk Utveckling

History of the Concept of the Soul

av The Mr T Experience, 1988.

(1.18 min inkl. fotnoter.)

Homer didn't have a comprehensive word for mind.
The psyche and the conscious self had not yet been
combined.
He understood events as repetition of the past,
And individual consciousness was not a part of that.
But early Greek thought played a role
In the complicated history of the concept of the soul[1]

By the time of Plato these ideas had taken shape.
The Phaedo and Timaeus are works which demonstrate
The consious separation of the knower from the known
And the dual nature of the body and the soul.
Modern thought was possible:
The complicated history of the concept of the soul.

Whoa!

Pythagoras and Orphic doctrines all came into play,
Because Plato was a mystic in his own Platonic way.
The pre-Socratic Naturalists saw things in terms of
stuff.
But Plato's metaphysics showed that this was not enough.
This is the incredible complicated history of the concept
of the soul.

Rock and roll[2]

1 For an interesting discussion, see E.R Dodds,
The Greeks and the Irrational, Berkeley, 1953, pp. 45-150.
2 ibid.

History will never be just a thing of the past.

Historiska förtryckarstrukturer är aldrig långt borta. Det kan vi lära oss av klippet med Michael 'Kramer' Richards.

Sorgligt och fasansfullt samtidigt.

'Sveriges Goebbels'

I Svenska institutets arkiv från 1945 finns ett brev till den nytillträdde generaldirektören från en gammal bekant till denne. I brevet hälsas han som "Sveriges Goebbels". Både lite roligt och lite smaklöst, just 1945, kan man tycka.

Vitsen är att det är bisarrt att ett sådant personligt skämt arkiveras och belyses 60 år senare. Det slår mig att alla lite roliga och följaktligen smaklösa mejl som jag skrivit från universitetets mejladress formellt kanske är officiella handlingar som hamnar i ett mikrochip som ska frysas ner i flytande kväve för framtida forskning, tinas upp av robothistoriker i silvriga sparkdräkter som tagit sina flygande bilar till hårddisksarkivet, och som utifrån de fullkomligt utvecklade moraliska kretsar som installerats i deras kraftfulla hjärnor kommer skriva hologramavhandlingar med laserstrålar om vilken Dålig Puny Human jag var.
Helvete också.
Erase/Rewind.

Det absolut viktigaste

om man ska skriva en grym avhandling är att den måste ha en bra titel. Flaming Lips har fattat det, med låttitlar som "A Hallucination Of The Christmas Skeleton Pleading With A Suicide Bomber" och "The Wizard Turns On...The Giant Silver Flashlight And Puts On His Werewolf Moccasins ". Jag funderar på att rippa temat rätt av.

Huvudrubrik: Drug-Taking, Slipper-Wearing, Wizard-Flashing Werewolf Shit.

Underrubrik: Svenska institutet 1945-1949.

Del 1, Kapitel 1.

"Det var en mörk, kulen januari dag. Dimman låg tät över Stockholm."


(längre än så har jag inte kommit ännu).

Historiebruk

"Stiftelsen Den nya välfärden har varit vänlig nog att sända mig en cd med Mozartmusik. Stiftelsen, som arbetar för bättre villkor för företagandet, ser en frände i Mozart som 'under större delen av sitt vuxna liv verkade som egenföretagare'", berättar Barbro Hedvall i dagens DN.

Genialt. En alternativ tolkning av historien vore att karln var en driven, fri kostnär som levde på bidrag från statsmakten. Till skillnad från konstnärerna som fostras under dagens regering var han således knappast en 'självständig, stark individ', uan snarare en 'permanent bidragstagare' med den förre kulturministerns ord.

Se där. Olika tolkningar, eller bruk, av historien. Pedagogiskt så det förslår. Ge mig pengar för att utveckla det hela i en bok eller ta på er skulden för att jag, liksom Mozart, dör fattig och bortglömd.

Dagens skämt 2

Senaste nytt om pentryt är att det skall stå färdigt imorgon.
hehe.

Vårt sprillans nya pentry är så nytt så att det fortfarande inte finns. Det är som Schrödingers katt. Pentryt både finns och finns inte tills man tittar på det. Då realiseras det.

Eftersom det inte finns ännu kan ingen titta på det, ergo kan det aldrig bli till.

Det har väl byggjobbarna förstått för länge sedan. Det är därför dom, till skillnad från oss, aldrig ens kommer hit och tittar på det rum där det är tänkt att bli till. Det är ju till ingen nytta, har dom insett, och kommer därför aldrig hit över huvudtaget. Vi andra, som inte förstått kvantfysikens mest grundläggande lagar, står där som fån och stirrar på den blanka diskbänken och de obefintliga eluttagen.

Och vi stirrar oss dumma på det oförklarliga luciatingeltanglet som ligger och är sorgligt i ett hörn. Det är som att det blev fel då pentryt skulle materialiseras. Istället för en helt ny köksinredning blev signalerna korsade i tranmograferingsapparaten, och vi fick lite ny köksinredning och lite av ett luciatåg.

Någonstans därute finns ett luciatåg som är nästan komplett, men där en av tärnorna ser ut som ett jordat eluttag och en annan ser ut som en avställningsbänk.

Det är så sorgligt när kvantfysiken och gamla minnen av The Fly-filmerna konspirerar mot en. Där man står som ett mähä med sina fjolliga, opraktiska akademikerhänder och visualiserar ett pentry.

I'm a loser, baby...

[Jag håller till mycket på Riksarkivets filial i Arninge. Arkivet har av mina kollegor kallats loserarkivet. Det är inte möjligt. Arkivet ligger på bara ett stycke wastelands avstånd från Arninge Centrum, och som Stefan Jonsson påpekar i sin briljanta essä Världens centrum så är "Centrum den punkt som befinner sig på samma avstånd från samtliga punkter på en cirkel, det vill säga cirkelns mittpunkt." Alltså är arkivets läge grymt bra (strikt geometriskt sett, ifössej).

I USA har den menlösa staden "Felicity" utnämnt sig till Världens Centrum. I Sverige har vi Arninge Centrum. Och i detta centrums periferi, ligger en forskarsal. Och utanför denna sals fönster, på andra sidan den ödsliga gatan, ligger civilsationens symboler på rad. Garageport Experten, Arninge Djurklinik, och Trampolinspecialisten ('Allt inom studsmattor'). ]

...So why don't you kill me.

Please.

Allt eller inget

Förra månaden gav Times Literary Supplement ut ett specialnummer om samtidens och framtidens historieskrivning. I inledningsartikeln beskriver historikern Keith Thomas dagsläget i härligt motstridiga former. Å ena sidan, säger han, dominerar känslan av att det förflutna är så oändligt komplext att vi allt mer ger upp hoppet om att i majestätiska flerbandsverk kunna återberätta stora sjok av det. Därav senare års trender i mikrohistoria: historien om salt, tystnaden, talet 0, etc. Å andra sidan, menar Thomas, att som världen ser ut i dag - där processer och händelser allt mer sker bortom eller över nationsgränserna - uppmanas historiker att studera allt större områden: den europeiska kontinenten, imperier, ja helst Hela Världen.

Vi som ska producera 250 sidor på fyra år då - stämmer bilden av vad Riktiga Historiker gör också på oss? Å ena sidan närsynt specialisering med fantatiskt revirpinkande. Ja, det känner vi gott igen från de svenska historikernas lilla lilla universum. Ju obskyrare ämne, desto säkrare kan man vara på att titulera sig Ohotad Specialist På Området. Men de globala ambitionerna då? Tja, kanske inte bland doktorandernas projekt direkt ("på fyra år ska jag skriva om de kulturella kopplingarna mellan Djingis Kahns administrativa struktur och tankegångarna hos männen bakom den amerikanska författningen. Med hjälp av diskursteori á la Fairclough och lite marxistisk semiotik. ochgenussåklart."). Men det känns som att världen allt mer sipprar in i vår horisont. Internationella och transnationella perspektiv, som inte bara är omotiverade, slentrianmässiga jämförelser rakt av mellan Sverige-Norge-Danmark i vanlig ordning, syns både här och där. Exempelvis anlägger båda de avhandlingar från vår institution som ska försvaras i december, Lovisa af Petersens Formering för offentlighet och Sofia Gustafssons Svenska städer i medeltidens Europa, inter- och transnationella perspektiv. Så visst. Lite försiktigt och i lagom utsträckning, så kan jag nog ge Thomas rätt där också.

"If I could fly high above the world, would I see a bunch of living dots spell the world stupidity?" frågar sig Bad Relgion's Greg Graffin. Fortsätter dagens historiografiska trend, får vi väl snart veta.

I huvudet på John Malkovich 2

Enligt hissen finns ingen Plan 8. Men kliver man av där (mot bättre vetande, och genom en metafysisk undanmanöver) kan man i anslutning till en lång, kal korridor hitta stadshistoriker, samt några hopträngda "övriga" historiska doktorander.
Det är som en läskig men vacker dröm.
(Ungefär som Thomas DiLeva)

Ständigt dessa lyckliga slut

En anledning till att avhandlingar i historia är så förbannat tråkiga är att man vet att dom alltid slutar lyckligt. Formatmallen A1, som de flesta av oss följer (och det redan på C- och D-nivå) går idiotiskt nog ut på att berätta slutet redan i början. Läsaren behöver aldrig vara orolig för att något oväntat ska ske. "Jag ska visa att det faktum att jäst saknades innebar att brödet smakade illa under stora delar av 1830-talet" kanske man tydligt och redigt slår fast i inledningskapitlet. Agatha Christie, å andra sidan, vars böcker folk faktist läste, började inte med "Butlern låg bakom det mordmysterium som jag nu ska berätta." (Agatha Christie var iofössej klok nog att inte skriva böcker om jäst eller brödbak för den delen heller),

"Jag har aldrig skapat en mer fiktiv gestalt än det forskande 'jaget' i min doktorsavhandling. Det är ett jag som börjar i låtsad okunnighet och sedan sakta når fram till kunskap, inte alls på det ryckvisa, slumpvisa sätt som jag själv nådde den, utan steg för steg, bevis för bevis, enligt reglerna." Sven Lindkvist is on to something. Han fortsätter: "Utelämnandet av allt det personliga gör det vetenskapliga 'jaget' till en fiktion, som saknar motsvarighet i verkligheten... Så snart jag som läsare ser ordet 'jag' användas (eller undvikas, ty även undvikandet är ett användningssätt) vet jag att det är en fiktiv gestalt jag har framför mig."

Who's up for att skriva en avhandling som försöker göra något nytt?
För uppslag, se
1. In 1926. Living at the edge of time av Hans Ulrich Gumbrecht: en massa staplade tematiska kapitel om året 1926 med korsreferenser som i ett uppslagsverk;
2. Sven Lindkvists Nu dog du. Bombernas århundrade: utformat med aforistiska stycken i kronologisk ordning, som alternativt - med hjälp av pilhänvisningar - kan läsas i tematisk ordning;
3. Recogizing European Modernities. A Montage of the Present av Allan Pred: Ett teoretiskt och empiriskt montage av citat och stycken som täcker in tre faser i Stockholms europeisering och globalisering.

När jag skriver min avhandling ska ingen någonsin - varken i början eller slutet - få veta vad den handlar om. Och kom ihåg: ni läste det här först!

Dagens skämt

Enligt Stockholms Universitets långsiktiga plan:
'År 2015 skall utbildning och forskning vid flertalet av universitetets institutioner och enheter inta en nationellt ledande och internationellt framstående ställning"

För oss på historiska institutionen har detta stått klart sedan länge.

1) Vi har ett sprillans nytt pentry och två microvågsugnar på golvet i rummet bredvid.
2) Vi har blivit erbjudna ett hypermodernt kontorslandskap där vi i fred kan bedriva vår forskning.
3) Alla vi träffar på fester bryr sig i detalj om vad vi skriver våra blivande kioskvältare om, eftersom de citat "Älskar knastertorr sakprosa med täta referenser till ny-Weberianerna"
4) Universitetet har sett till att vi inte kan sova i våra Siljalinehytter utan att A-studenterna som ska skriva tenta står och skrattar åt oss från andra sidan bibliotekskorridoren.
5) Vår institution är en vibrerande, dynamisk miljö som totalt saknar atmosfären av att den bästa tiden är förbi.
6) Vi diskar på toan och skriver ut där vi värmer maten.
7) Vi bloggar på arbetstid.
8) Stockholms Universitets styrelse älskar historieämnet. Vi älskar Stockholms Universitet!
9) Alla i hela USA bryr sig om vad vi lägger fram på våra seminarier.

Vad säger ni? Ska inte vi satsa på att bli bäst redan 2007, så kan vi spara in lite på finansieringen av oss själva, och göra vår Alma Mater en tjänst?

Eller så kan vi istället, som här, starta en elektronisk guerilla som trotsar tiden och istället analyserar dess gång.

Som Robbie Williams säger: Reality is just a crutch for people who can't handle drugs.

Do it.

Välkomna

I ett tafatt, desperat försök att rädda den utdöende historiedoktorandens känsla för vänskap, stöd och intellektuell stimulans invigs härmed ett forum för digitalt (dvs. det näst-bästa) umgänge.

Releasefesten går av stapeln den fredagen den 24:e november, kl 17, i forskarkorridoren.

Du som läser detta är välkommen!
(inga stora kostnader för mig, alltså)

Håll i hatten!