The civil rights campaigner, the Reverend Al Sharpton was stunned to discover his slave ancestors were owned by the late politician Strom Thurmond, who once ran for President on a staunchly racist segregationist platform. The pair might even be related. The news prompted Sharpton to issue a statement about his private agony at the revelation. 'Words cannot fully describe the feelings I had when I learned the awful truth. Not only I am the descendant of slaves, but my family had to endure the particular agony of being slaves to the Thurmonds.'Det är intressant att det skulle betyda så mycket. Men om kraven på skadestånd från slavättlingar vinner gehör, så gör det ju verkligen skillnad. Sharpton skulle i teorin behöva betala skadestånd till sig själv om det vill sig riktigt illa. Eller?
Sunday, March 4, 2007
Släkten är tydligen värst
Det har uppdagats att Mr Minority himself, Barack Obama, har slavägande anfäder på sin (vita) mammas sida. Han har tydligen inte brytt sig så mycket om upptäckten. Däremot reagerade den svarte civilrättskämpen pastor Al Sharpton mycket kraftigare då något liknande uppdagades om hans släkthistoria.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Är det det biologiska eller det kulturella/strukturella arvet som är det viktiga? Visst är det en fråga om ansvar, och att kunna utkräva detta, men jag har svårt att se poängen med att behöva stå till svars för något min farfars far gjorde. Det är intressant, men inte mitt problem mer eller mindre än någon annans (eller; mitt problem lika mycket som ditt, om man så vill).
Jag ska erkänna att jag inte alls är insatt i skadeståndsfrågan som du tar upp, men ska slavägarättlingar alltså behöva betala slavättlingar? Det är svårt, antar jag, att fastställa vem som ska få ett sådant skadestånd eller inte. Men att utkräva vissa personers ekonomiska ansvar på grund av vad deras släkt har gjort är väl nästan omöjligt?
Nej, det är ju egentligen inte en fråga om ättlingar som ska betala till ättlingar, utan de krav på skadestånd som lyfts har varit från slavättlingar gentemot stater. (Mitt inlägg var alltså inte särskilt vetenskapligt...) Men i sådana fall finns det därför en viss diskussionsvänlig vinkel på det hela. Av biologiska skäl är det ju bizarrt att ställas till svars för något som farfars far gjorde. Men gäller det stater (="strukturer") skulle man kunna argumentera för att så länge staten i fråga tar credit i form av kulturell prestige och historisk legitimitet för allt bra den gjort genom historien (demokratiska reformer, innovativ industrialisering, fredsmäklande, etc) bör den också kunna stå till svars för sina övergrepp. Säger man att "vi" var först med kvinnlig rösträtt, t ex, men "dom" sysslade med förtryck av minoriteter är man inte konsekvent. Antingen gjorde "dom" både och, eller så gjorde "vi" både och. Tycker du att det är ett rimligt resonemang?
Jag kan absolut hålla med om ditt resonemang. Generellt är det så att något positivt tillskrivs egenskaper inom en själv (jag/vi är bäst på bredband eftersom vi är så duktiga på teknik, osv), men när det kommer till något mer negativt så tillskriver man det faktorer utanför en själv (jag/vi drogs med i it-vågen pga en global... osv). Alternativt; jag snubblade pga att det var halt. Inte pga att jag är klumpig och oaktsam. Det är alltid lättare att ta åt sig av något bra än att erkänna sig delaktig i något ofördelaktigt. Historiker är därför utmärkta "tillskrivare". Ännu ett av historikerns lysande användsningområde?
Just det. Vi är nationens dåliga samvete manifesterat.
Inte konstigt att vi inte får några pengar :)
Frågan om skadestånd när det gäller slaveriet är naturligtvis väldigt komplicerad, fast moraliskt riktig att driva tycker jag. Att dela ut pengar eller kompensation till enskilda slavättlingar vet jag inte om det tilltalar mig, snarare skulle jag vilja se länder i Afrika, t ex stämma USA för bortrövandet av människor. Pengar är ju inte allt, men ekonomisk kompensation ger ju åtminstone en viss "upprättelse" och erkännande för vad den afrikanska kontinenten drabbats av under slaveriets epok. Sedan har vi ju utsugningen under kolonialismen. Jag skulle gärna se att Kongo t ex stämde den f d kolonialmakten Belgien och begärde ersättningen för den systematiska exploateringen de utsattes för.
Apropå detta, såg ennotis i tidningen i morse om att Cherokesnationen beslutat utesluta svarta - dessa kan per definition inte vara indianer. Så de svarta ättlingarna till de slavägande Cherokeserna får inte vara med längre... måste googla detta lite.
Intressant twist på det hela, onekligen. Tack för det!
'By a vote of 77 percent to 23 percent, the Cherokee Nation in Oklahoma adopted Saturday an amendment to their constitution that strips membership from so-called "Freedmen," those descended from slaves once owned by Cherokees, blacks who were married to Cherokees and children of mixed-race families.
"The Cherokee people exercised the most basic democratic right, the right to vote," Chad Smith, Principal Chief of the Cherokee Nation, said in a statement. "Their voice is clear as to who should be citizens of the Cherokee Nation. No one else has the right to make that determination."
[...]
Cherokees, along with several other tribes, held black slaves and allied themselves with the Confederacy during the US civil war. After the war, the federal government in an 1866 treaty ordered the slaves freed.'
(Allt enligt Yahoo News.)
Katten på råttan, råttan på repet...Förtryckets mekanismer fortplantar sig nedåt. Märkligt nog spelar definitionen utifrån rasbegreppet fortfarande en grundläggande roll i USA. När är man Cheroke och när är man svart? Hur ser procentsatserna ut? Sorgligt.
Tydligen spelar en folkräkning på 1800-talet en stor roll här, där vita män kollade på alla cherokeser och med ögonen bestämde vilka som var indianer och vilka som var svarta, skrev upp detta, och sålunda skapade en lista som fortfarande åberopas. Och vi vet ju alla att en droppe svart räckte och räcker i USA... :S
Post a Comment