Allt eller inget

Förra månaden gav Times Literary Supplement ut ett specialnummer om samtidens och framtidens historieskrivning. I inledningsartikeln beskriver historikern Keith Thomas dagsläget i härligt motstridiga former. Å ena sidan, säger han, dominerar känslan av att det förflutna är så oändligt komplext att vi allt mer ger upp hoppet om att i majestätiska flerbandsverk kunna återberätta stora sjok av det. Därav senare års trender i mikrohistoria: historien om salt, tystnaden, talet 0, etc. Å andra sidan, menar Thomas, att som världen ser ut i dag - där processer och händelser allt mer sker bortom eller över nationsgränserna - uppmanas historiker att studera allt större områden: den europeiska kontinenten, imperier, ja helst Hela Världen.

Vi som ska producera 250 sidor på fyra år då - stämmer bilden av vad Riktiga Historiker gör också på oss? Å ena sidan närsynt specialisering med fantatiskt revirpinkande. Ja, det känner vi gott igen från de svenska historikernas lilla lilla universum. Ju obskyrare ämne, desto säkrare kan man vara på att titulera sig Ohotad Specialist På Området. Men de globala ambitionerna då? Tja, kanske inte bland doktorandernas projekt direkt ("på fyra år ska jag skriva om de kulturella kopplingarna mellan Djingis Kahns administrativa struktur och tankegångarna hos männen bakom den amerikanska författningen. Med hjälp av diskursteori á la Fairclough och lite marxistisk semiotik. ochgenussåklart."). Men det känns som att världen allt mer sipprar in i vår horisont. Internationella och transnationella perspektiv, som inte bara är omotiverade, slentrianmässiga jämförelser rakt av mellan Sverige-Norge-Danmark i vanlig ordning, syns både här och där. Exempelvis anlägger båda de avhandlingar från vår institution som ska försvaras i december, Lovisa af Petersens Formering för offentlighet och Sofia Gustafssons Svenska städer i medeltidens Europa, inter- och transnationella perspektiv. Så visst. Lite försiktigt och i lagom utsträckning, så kan jag nog ge Thomas rätt där också.

"If I could fly high above the world, would I see a bunch of living dots spell the world stupidity?" frågar sig Bad Relgion's Greg Graffin. Fortsätter dagens historiografiska trend, får vi väl snart veta.