Historiska media.

En intressant debatt om rätt sätt att tolka historien, tolka tolkningar av historien, och vissa tolkningars historia, försigår faktiskt i kvällstidningarna. En debatt instigerad av en fackhistoriker, no less. Åsa Linderborg öppnade i Aftonbladet med sin kritik av Coppolas Marie Antoinette: "Eftervärlden har haft ett komplicerat förhållande till franska revolutionen men efter murens fall är den konservativa tolkningen förhärskande: det är fel att göra revolution eftersom det bara leder fram till blodbad. Ett led i detta är restaureringen av Romanovs och Bourbonerna, till vilken Coppola nu delvis ger sitt bidrag."

I Expressen menade Katrine Kielos att Linderborg satt in filmen i fel historiografiska kontext: den handlade inte om tolkningen av revolutionen, utan var en reaktion mot filmhistoriens fixering vid dokumenteringen av ung manlig sexualitet; "om den unge mannen är Born to Run är den unga kvinnan Born to Shop. Hennes sexualitet har aldrig tillåtits att riktas utåt och i stället för att erövra världen bygger hon en annan... Marie Antoinette är en film om den kultur som unga kvinnor bygger upp åt sig själva i gränslandet mellan barndom och kvinnlighet."

Per Wirtén, å sin sida, ansåg att en sådan tolkning innebar att "underskatta Coppola", eftersom filmen i en bredare bemärkelse: "är en svanesång för alla imperier i alla tider men är inte ett dugg tidlös, utan hämtar slutbildens effekt i ett exakt nu... Coppolas stora seger är att hon får oss att förstå utan att avslöja. Inget imperium kan längre hålla samman. Inga slottsmurar är starka nog. Varken Versailles eller Manhattans."


Kontentan: Debatten kan verkligen liknas vid de diskussioner fackhistoriker ständigt för: vad är textens mening? Vad är författarens intention? Vilka källor är de relevantasta? Vilka teman bör framhävas, och varför? Vilken analys är korrekt? Det visar sig alltså att historisk fiktion, filmmediet, Hollywood, och t.o.m kvällstitidningar inte nödvändigtvis är - som så ofta utmålas - historikernas fienden. Vi för parallelldiskussioner. Det handlar inte om att isolera sig från dem, utan att ständigt förhålla sig till dem. Påverka dem och låta sig influeras av dem. Att "Dom" kan bli bättre av att vi gör det, är kanske inte okontroversiellt. Men jag menar att Vi blir det också.