Tuesday, December 5, 2006

We Are All Dancing Queens

- Fantastiskt, det här är vad man som stockholmare saknat, sade Finansborgarrådet om det planerade Abbamuseet.

Nja. Museer och andra "historiska attraktioner" tillkommer av olika anledningar, det får vi lära oss av den svällande historiebrukslitteraturen. I fallet ABBA är det nog inte i första hand ett lokalt behov som tillgodoses. ABBAs internationellt orienterade, harm- och könslösa proffspop är snarare en viktig del av Sveriges varumärke utomlands. Alla kan sjunga med i en ABBA låt, ingen kan hata dem (eftersom de är totalt menlösa). De är musikens svar på Kungen.

Museets tillkomst svarar alltså snarare mot globala och nationella behov, än mot lokala:

a) Efterfrågan bland turister är stort, det är det är en bra affärsidé och därför det överhuvudtaget övervägs.

b) Abba ligger bra i tiden eftersom gruppens framgångar bekräftar en spridd självbild hos oss svenskar: vi är bra på pop. "Det svenska musikundret" är ett vida spritt, samtida koncept. Konceptet blir tomt om vi inte håller igång en medial rundgång av exempel. Abba förstärker konceptet, och konceptet förstärker Abbas relevans idag.

I den mån vi som lokalbefolkning kommer besöka ett Abbamuseum gör vi det 1) för att gruppen är populär utomlands - och vi stockholmare vill ju alltid "hänga med"; samt 2) gruppen personifierar något vi tror om oss som svenskar; att vi är ett hårt arbetande, lagom oprovocerande, popproducerande folk med hyfsat uttal på engelska.

(För övrigt. Jag har hittat ETT vettigt förslag på vad museet ska innehålla: "an interactive feature where you get to marry someone you work with, have a huge argument, split up, then bang on about it ALL THE TIME to anyone who will listen.")

3 comments:

Unknown said...

Otroligt! Undrar vad som kommer mer...? Är det bara vi svenskar som är så otroligt fåniga i att visa upp allt som gjort ett avtryck utanför landets gränser må det vara Nobelpris eller Abba? Är det därför UD har en klippbok om allt som skrivs om Sverige? Nåväl, Abba-museum är väl harmlöst antar jag. Nu väntar jag bara på Ingemar Stenmark museet - jag lovar det kommer! (eller finns det redan?)

Anonymous said...

ABBA är väl snarare något som håller tillbaka bilden av dagens "svenska musikunder" utomlands. Att Sverige är så starkt kopplat till en företeelse som ligger 30 år tillbaka i tiden tycker jag inte är något plus.

Att det finns ett museum el. dyl. för en av de företeelser som Sverige är mest känt för utomlands är väl i sig inget konstigt? Att deras musik inte är bra är en annan, mer subjektiv, fråga.

Att man svarar mot ett globalt intresse snarare än ett lokalt måste väl inte vara negativt? Ishotellet, slottet och en massa andra prylar har ju inte heller svenskar som primär målgrupp.

Jag tycker att det känns ganska självklart (och harmlöst) att det skulle dyka upp ett Abbamuseum förr eller senare, och känner mig inte speciellt provocerad av det.

Nikolas said...

Jag är inte provocerad av museet, men ABBA har inte, som jag tyckte att Olin formulerade det, en Stockholmsförankring. Det är intresset utomlands ifrån som skapat behovet av ett museum, precis som du säger med Ishotellet. (Slottet, däremot, byggdes av en annan anledning, "används" fortfarande idag, och har som bonus att det är en attraktion för turister.) I sig inget konstigt med det, men ett exempel på hur alla kulturella artefakter inte nödvändigtvis behöver kopplas till den plats där de förläggs.

Jag menar vidare att skillnaden mellan musik och musiker som utställningföremål är stor. Det finns inget givet samband mellan att aktörerna bakom ett visst antal skivor ska bli till utställningsattraktioner. Det krävs något mer än att de var skickliga musiker. ABBA-medlemmarna har ju t ex alltid varit ganska intetsägande, och varit måna om att framhäva loggan och kläderna framför sina personligheter. Det finns alltså andra mekanismer som gör dem relevanta, exempelvis "det svenska musikundret" som härmed bekräftas ha en förhistoria. Vem är Cheironstudiogenerationens förfäder? Olof Palme? Nej. Björn och Benny? JA! Vad är svenskt? Trygghet? Förr Kanske. Musikskolan och pop? Ja! En identitet som knyter ihop det gamla med framtiden! Hur uppstod den svenskheten då?.. hrm... få se... först var det ju Jussi Björling... vi har ju iofs nyckelharpan... och sedan...ABBA, typisk historisk nyckelfigur... etc. Inget konspiratoriskt bara det att vi helt enkelt letar efter historiska vägar att bekräfta våra samtida jag (som individer, nationer, etc).

Jag har inget emot ABBA i sig, men varför ett museum? och varför nu? är intressanta frågor att ställa. (På A svarar i alla fall jag "pengar" och på B "globalisering, typ".)