Thursday, December 14, 2006

Mångfald ELLER Frihet

Härligt konservativa National Association of Scholars analyserade nyligen internetsidorna hos 100 ledande amerikanska universitet, genom att räkna sökträffar på "'"diversity' as opposed to 'liberty,' 'freedom,' 'equality,' and 'democracy.'" Sedan jämförde man resultaten med innehållet i "hemsidor representativa för" stora mediaaktörer, 'ny media' i form av bloggar, storföretag, fackföreningar, kyrkor, och de stora politiska partierna."What we found was that only in academia does the "diversity mantra" reign supreme."

Alltså: Mångfald=dåligt, Frihet=Bra.

"In current intellectual usage, the word 'diversity', has acquired a meaning largely antithetical to the ideals that have given America its distinctive character," observed Stephen H. Balch, president of the NAS. "In 'diversityspeak,' America is a collection of ethnicities and lifestyles rather than a common cultural identity, and group membership trumps individuality. Given the caste mentality associated with the term, and its emphasis on grievance and victimhood, it is especially alarming that university references to diversity exceed those to freedom and liberty, words emblematic of individual autonomy and national pride."


Mysigt. Men utgångspunkten tål att tänkas på. Vad är egentligen den dominerande dikotomin som samhällsdebatten utgår från här i Sverige?
Mångfald=Dåligt, Trygghet=Bra. Eller?

4 comments:

Unknown said...

Ja, suck. Fattar inte varför kombinationen av begrepp inte skulle vara det mest paradisiska. Alltså: Mångfald (på alla plan, inte minst kultur och etnicitet)+ frihet (för alla) + trygghet (från spädbarn till 100-åring) Varför skall allt sättas i dikotomier? Oförenliga behöver de ju faktiskt inte vara?!

Unknown said...

Med tanke på mångfald... så är jag faktiskt lite besviken att inte flera historiker aktiverar sig - varför inte här på bloggen. Diskussion är det som håller vetenskap och skallen igång. Om vi är tysta och sitter på våra rum och munttrar över livets orättvisor, så HÖRS vi faktiskt inte. Kom inte sedan och klaga på att historiker inte hörs i debatten.

Nikolas said...

Problemet är tydligen, förutom att bloggmaestro själv (=jag) inte skriver om rätt saker på rätt sätt (antar jag), i första hand att mina kollegor inte "förstår" det nya mediet. Det är tydligen inte bara att gå in på sidan och skriva något, som jag trodde. För dem är det ett projekt, något ansträngande, svårt och krävande. Det är, förklarar de, "en generationsfråga." Jag antar att du är 14 liksom jag, alltså.

Detta bekräftar bara min tes om att historikerskrået inte är intresserat av ett samhälle som domineras av elektroniska media - vi kommer aldrig ta oss an historiska undersökningar som sträcker sig in på 2000-talet. Vi har varken lust, metoder eller teorier till att förhålla oss till samhällsdebatter som inte förs på DN:s och svenskans ledarsidor, vi vill inte ta oss an fragmenterade diskussioner i diverse uppladdade eller utkablade texter, vi vägrar närma oss frågan om hur bilder OCH ord förstärker varandra. Vi vill, kort och gott, inte befatta oss med nutiden alls. Arkeologerna har fått förhistorien, vi tog det skrivna ordets historia, medieforskarna får allt därefter. Vi vill inte ha det.

Unknown said...

Nix, jag är inte 14 utan 15! Alla bilder, alla texter, alla sorters uttalanden bör intressera oss historiker. Allt från papyrus till ettor och nollor på en blog. Om vi överger samtiden eller nutiden för historia, vilket vi naturligtvis inte kan göra, eftersom vi är barn av vår egen tid, men om vi ändå förtvivlat försökte, så skulle det vara förödande för historikerskrået. Sittande i våra fina små vita torn, skrivande för varandra - skitkul. Om jag var politiker skulle jag i så fall dra in varenda forskningskrona och ge det, gud förbjude, till mediaforskarna.
Så strunta i DN och SvD och kom igen - elektroniken är här för att stanna!