A brimful of Garton Asha

I dagens Guardian mostsätter sig Historikern Timothy Garton Ash det tyska förslaget på att inom EU införa ett allmänt förbud mot att förneka Förintelsen. Argumenten är de gamla vanliga: yttrandefrihet, förbud-föder-martyrskap, jävla förmyndarstatsfasoner etc. (Och visst - de är alla rimliga argument!). Det intressanta tycker jag däremot är den postkoloniala touchen i slutparagrafen:

[The German Justice Minister Brigitte] Zypries is right: we must learn the lessons of history. But we must learn the right lessons of history, the ones relevant to a free, multicultural continent today. "Experience shows," writes the former attorney general of India, Soli Sorabjee, "that criminal laws prohibiting hate speech and expression will encourage intolerance, divisiveness and unreasonable interference with freedom of expression ... We need not more repressive laws but more free speech to combat bigotry and to promote tolerance." True for India and true for Europe.

Att Vi i Europa skulle lära oss av Dom i Indien är en radikal slutsats i dagens mediedebatt. Självklart har människor på en massa håll i världen lång erfarenhet av att förhålla sig till och bekämpa sådana konflikter som västvärldens akademiker dagligen slänger fram analys på analys av. Men för det mesta insisterar vi på att förstå Deras situation utifrån Våra termer, våra begrepp, vår historia. Allt för sällan gör skribenterna tvärt om: att närma oss vår egen situation via en annan "free, multicultural continent" än vår egen.

Visst har Indien i det här fallet en hel del problem. Men hela poängen är ju att Europa har dem med. Och endast här har de övergått till historiens största folkmord. Så vad är det Europa saknar? Och vad är det Indien har?

Vilken fantastisk, omvänd slutsats: "True for India and true for Europe".