Sunday, January 28, 2007

Modern Svea

Jag kan ju hålla med Adam om att Lindströms Världens Modernaste Land hade många poänger, och att inte minste Peppe Englund gjorde särdeles bra reklam för historikerstrået. Men det var ändå något som gjorde att talet om Svensken gjorde att det tog emot att titta på (jag såg ifössej bara två hela avsnitt). Lotta Olsson på DN sätter fingret på något viktigt när hon påpekar om upplägget att det byggde på "två grupper av gäster: såna som får sitta med i soffan och prata om hur 'vi' är, och såna som får vara ute på stan och vara 'de andra', de som kan betrakta 'oss' utifrån."

"Under programmets gång blir jag mer och mer irriterad. Vi är alla individualister, ropar Fredrik Lindström och hans gäster nickar instämmande, i en underbar logisk kullerbytta värdig Monty Python."

Trots programmets många förtjänster, blev det liksom bara cirkelresonemang av alltihop. Varför är svenskar som dom är är? Därför att Vi är Moderna. Varför är Moderniteten som den är? Därför att den skapades av Svenskar. Resonemanget är lika traditionellt som knäckebröd.

Dom Moderna sitter i soffan och håller med. Hedersmoderna medborgarare på gatan får i modernitetens namn göra lite narr av Oss. Ett osäkert folk? Knappast.
Där föll den tesen.

3 comments:

Anonymous said...

Jag vidhåller fortfarande att programmet stundtals var lysande, men det är helt klart att det hade vissa (endel större) brister. Exempelvis hade Lindström och Co. en tendens att betrakta allt "svenskt" som civiliserat: "Att köa är civiliserat", "Att ha ett lugnt temperament är civiliserat" osv. Utifrån vilket perspektiv kan man undra? Frågan om hur specifikt svenskt det egentligen är att köa, eller att inte prata med varandra på bussen som de också tog upp, behandlades inte. Pratar man vitt och brett med varandra i Tokyos kollektivtrafik? Jag är ju inte så säker på det. Å andra sidan tycker jag att programmet lyfte fram vissa, för en historiker kanske självklara, men ändock, resonemang om landet Sverige. Nationalstaten är ändå på många sätt en sluten enhet där det (re)produceras olika beteenden, och därför håller jag inte med Lotta Olsson om att man inte kan ha ett "utifrånperspektiv" på ett land. Att sedan inte dessa beteenden varit fasta storheter utan historiskt omformulerade tycker jag faktiskt lyftes fram på ett bra sätt.
Sedan är det klart... Att tala om att det ändå finns något "svenskt", oavsett om det är socialt konstruerat, gör ju onekligen att det vi tror är svenskt revitaliseras. Och just det behöver ju inte vara lysande.

Nikolas said...

Jag godtar din poäng, även om jag rent ideologiskt motsätter mig beskrivningen av Nationalstaten som en "sluten ehnhet". (= Hur länge ska dom på gatan behöva stå för "utifrån" perspektivet?)

Sedan håller jag med dig, om jag förstår dig rätt, att det är idiotiskt att förneka existensen av svenskhet och Sverige, oavsett hur konstruerat det må vara på ett teoretiskt plan. Klart fan det är en social verklighet som kan och bör diskuteras - oavsett hur det tillkommit. Visst är det ju så.

Medan vi ändå är på ämnet, här är en klassisk variant av hur man lär ut Svenskheten i Fråga.

Unknown said...

Är det bara jag som är urbota trött på detta navelskåderi? Man kan ju fråga sig om detta alltid brinnande intresse för svenskheten (vad fan det nu är..?) som ju verkar vara en drog för (vissa) svenskar någonsin kommer försvinna? Troligtvis den dag då vi alla talar engelska som förstaspråk om så där 132 år. Eller förresten.. det blir kanske kinesiska. Bäva måtte nationalisterna!